Antalet kräftpestsmittade sjöar och vattendrag ökar åter. Under den senaste två åren har 44 respektive 45 vatten pestförklarats, en mycket kraftig ökning jämfört med tidigare år. De senaste tio åren har sammanlagt ca 400 sjöar och vattendrag av länsstyrelserna förklarats vara smittade av kräftpest. Dessutom är nu ca 3500 av landets sjöar och vattendrag pestsmittade med signalkräftor. Signalkräftan är alltid bärare av den mycket allvarliga sjukdomen kräftpest och majoriteten av kräftpestutbrotten orsakas i dagsläget av olagliga utplanteringar av signalkräftor.
I 18 av landets 21 län har signalkräftor utplanterats olagligt. Under de senaste åren har antalet olagliga utplanteringar av signalkräfta fortsatt öka och de sista stora produktiva vattnen med ett bra fiske på flodkräfta försvinner nu i södra Sverige. Särskilt oroväckande är 62 kända fall i Värmland och Dalsland, då dessa innebär en snabb utbredning av signalkräfta in i områden där arten inte tidigare påträffats. Hälften av de olagliga signalkräftorna i Värmland de sista tre åren härrör från allmänhetens kräftfiske i Vättern. Av de 160 vatten som är pestförklarade idag ligger drygt en tredjedel i Västra Götalands och Värmlands län. Utvecklingen har medfört att flodkräftan har minskat från ca 1500 bestånd till ca 1000 i landet på åtta år. Flodkräftans framtida existens i Sverige och Europa är därför allvarligt hotad.
Utplantering av signalkräfta i ett vatten har alltid krävt tillstånd just för att kontrollera smittspridningen. För att skydda flodkräftan förbjöds utsättning av signalkräfta på Öland och Gotland 1985 och 1988 infördes samma regel för områden norr om Dalälven och i vattendrag som når in i Norge. Tyvärr är efterlevnaden av reglerna dålig och huvuddelen, av de kräftpestutbrott som inträffat i vatten med flodkräfta sedan början av 80-talet, har orsakats av illegala utsättningar av signalkräfta. År 2001 skärptes lagstiftningen så att signalkräfta inte får utplanteras i vattenområden där tillstånd inte tidigare lämnats.
Omfattningen av de olagliga utsättningarna gör att dessa utgör det allvarligaste hotet och ofta spolieras det omfattande arbetet med att bevara och öka antalet flodkräftbestånd och att förbättra fisket efter flodkräfta som pågår i svenska vatten. Fiskeriverket kommer nu att ytterligare intensifiera informationsinsatserna för att belysa de legala, biologiska och ekonomiska konsekvenserna av utsättningar utan tillstånd. Förutom att äventyra flodkräftans existens i Sverige och Europa är det inte säkert att en olaglig introduktion resulterar i ett attraktivt kräftfiske. Den olagliga utplanteringen kan ge upphov till ett kräfttomt vatten eller ett dvärgbestånd av signalkräfta.
Med tanke på att allmänhetens kräftfiske börjar i Vättern onsdagen den 25 augusti är det återigen värt att inskärpa att all utsättning och förflyttning av kräftor och fisk kräver tillstånd från länsstyrelsen enligt fiskelagen. Brott mot fiskelagen leder till böter eller fängelse i högst sex månader.
Faktabakgrund: (Olagliga utsättningar hotar flodkräftan i Sverige)
Det fanns i Sverige ca 30000 bestånd av den ursprungliga svenska flodkräftan vid förra sekelskiftet. Endast ca 3% av dessa finns nu kvar, främst på grund av kräftpesten och miljöbelastning. Även om vi fortfarande har ca 1000 kända bestånd i landet, som på sina håll utgör basen för ett bra kräftfiske, gör minskningen att flodkräftan är hotad som art. Som en konsekvens av detta är flodkräftan nu sårbar i Artdatabanken rödlista för hotade arter från år 2000 och kommer att klassas som starkt hotad i den nya rödlistan år 2005.
I samarbete mellan Fiskeriverket och Naturvårdsverket har ett "Åtgärdsprogram för flodkräftans bevarande" tagits fram och antagits. Arbetet med detta program är också en åtgärd i Regeringens miljömål "Levande sjöar och vattendrag". Ett klart ökat intresse för att arbeta med flodkräftan har märkts de senaste åren och stora resurser och arbete läggs nu ner regionalt på inventering, kalkning och restaurering av bestånd.
En utplantering av signalkräfta är ingen garanti för ett framtida fiskbart kräftbestånd någonstans i Sverige och ca 1/5 av de lagliga utsättningarna har inte alls lyckats. Detta tycks, p.g.a. klimatet, gälla speciellt för Norrland, och de delar av landet där man har långa vintrar då undersökningar och erfarenheter från både Sverige och Finland tyder på att signalkräftan i motsats till den ursprungliga flodkräftan inte kan etablera ett reproducerande bestånd. Därmed är de utsättningar som upptäcktes ända uppe i Lappland för några år sedan särskilt olyckliga. Förutom att vara olagliga är de troligen utsiktslösa samt sprider kräftpesten och andra sjukdomar till helt nya delar av landet.
Signalkräftan är en allvarligare predator än flodkräftan på vattenväxter och snäckor och troligen också på, groddjur, fiskrom och fiskyngel med svårbedömda effekter på ekosystemet.
Kräftpesten, med ursprung från Nordamerika, kom till Sverige med matkräftor1907 från Finland. Pesten, som är en skalsvamp, sprids från ett vatten till ett annat via infekterade kräftor, fisk, våta fiskeredskap eller med sporer i vatten. En drabbad flodkräfta dör snabbt efter det att den har blivit infekterad och beståndet slås ut. Mellan två och 30 dagar efter att den sista smittade flodkräftan dött dör också svampsporen på grund av näringsbrist. För att minska det ekonomiska bortfall som kräftpesten åsamkade kräftfisket började utsättningar av den nordamerikanska signalkräftan i mitten av 1960-talet. Signalkräftan har en naturligt högre motståndskraft mot svampen än signalkräftan. Problemet är dock att den är en latent bärare av kräftpest vilket innebär att när signalkräftan väl är etablerad i ett vatten är också pesten etablerad, och det blir mycket svårt att återbesätta vattnet med flodkräfta. Utslagning av illegala signalkräftbestånd har genomförts framgångsrikt i flera fall men är inte möjlig i de flesta större vatten då metoderna för utslagning får för stora konsekvenser för andra organismer i ekosystemet.
