Ove Allanssons - årets mottagare av Ivar Lo-Johanssons personliga pris - trettionde bok bär titeln Horisontdragning (Prisma).

Ett par av de senast utgivna romanerna av Allansson (t ex De haltande åren, som handlar om författarens ungdomstid) har på ett humoristiskt, realistiskt sätt kastat ljus över det västgötska Kvänum. Barndomen knäskurar man inte bort så lätt. Också i årets bok begynner han vid Kvänums station i kapitlet Spåren leder vidare. Järnvägen i hembyn för honom efter ett misslyckat skolförsök i Skara och diverse landarbeten i industrin vidare ut i världen. Det får mig att tänka på min svärfars farsa, som på missionsresa till Bombay och andra märkliga ställen vid avfärden från Skara räckte konduktören hela kompendiet av biljetter. Men konduktören fann sig, bläddrade igenom handlingarna, gjorde honnör och meddelade: "Dä blir te byta i Stenstôrp!"

Horisontdragning är ingen glättig reserapport för den som hastigt vill komma undan halvannan vecka för att bryna ryggen på en iberisk eller karibisk badstrand. Miljöerna Allansson söker upp platsar sällan i den kolorerade floran av broschyrer. Här finns en nyfikenhet på andra värden i världen som är unik. Likt Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel stiger Ove Allansson ned till världen för att se hur människorna verkligen lever sina liv.

Järnvägar, floder, broar och öar passerar revy. Belysningen görs hela tiden underifrån, en episod, ett människomöte eller historisk händelse vävs in. Ove Allansson går alltid ned. Hans ögon på världen är den socialt iakttagande mekanikerns och sjömannens. En lång rad författarnamn relateras geografiskt i sitt sammanhang. Syneförrättningen förskönar inte tillvaron. På besök i Cetua nämner han att tusentals arbetslösa afrikaner vill ta sig in i paradiset EU, "som ju med sina tullmurar hjälper till att permanenta världens fattigdom."

Horisontdragning är knappast en bok man sträckläser. I stället bör den njutas i korta intervall med en kartbok intill - och helst bör man också ge sig tid för läsning av den litteratur som Ove Allansson refererar till. Böcker som skjuter in upplevelser av andras böcker är alltid inspirerande. Själva läsandet av andras resande blir då en strapatsrik resa i sig. Allansson tar oss med ut och till ställen inte många gärna sätter sin fot. Kräsmagad får man inte alltid vara.

Erik Yvell

[ 2003-09-26 ]