Det anrika gästgiveriet i Forshem kan nu när hösten gjort sitt intåg i Kinnekullebygden så smått börja blicka tillbaka på den gångna sommarsäsongen och med en nöjd min konstatera att man ännu ett år har lyckats över all förväntan.

Gästgivar´n Stefan Johansson med personal har slitit hårt för att hinna med att ta emot alla busslaster med gäster som i en som synes aldrig sinande ström styr färden mot Forshem. Därtill skall räknas in alla bokningar, bröllop, kalas, stor cateringverksamhet och alla konferensgäster på Falkängen som skall servas med mat. Dessutom har man ju hela sommaren haft mängder med dagliga och obokade drop-in gäster som skall beredas plats vid borden för att få sig en måltid.

När Gästgiveriet är fullt med gäster är det en rejäl arbetsbörda för personalen att hinna med alla uppgifter, det skall dukas, mat plockas fram, beställningar tas emot, mat tillredas, diskas m.m. Och trots att Gästgiveriet byggdes till under vintern är det ändå trångt om utrymmet när all personal rusar fram och tillbaka för att utföra sin arbetsuppgifter.

Sommarens värme medförde även att köksarbetet blev särskilt påfrestande då värmen från spisar, ugnar m.m. gjorde köket till en veritabel bakugn. Trots dessa vedermödor har personalen kämpat på och får stort beröm av sina arbetsgivare.

Den ständigt ringande telefonen är något man som utomstående särskilt lägger märke till, det är bokningar som rings in, förfrågningar, beställningar m.m. och det verkade som om när ett samtal är slut stod redan nästa på kö. När det någon gång blev en stund över skulle allt annat arbete utföras, det skall tvättas, kontorsarbete utföras, inköp och beställningar göras allt i en aldrig sinande ström. Då och då fick man även försöka hinna med den sociala biten, koppla av någon minut, sätta sig ner och resonera med vänner och bekanta över in kopp kaffe, för det är ständigt folk som kommer på besök till Gästgiveriet, en del i arbetets vägnar medan andra bara slinker in en stund för att prata. Gästgivargår´n i dag verkar ha fått lite av forna tiders status som lokal samlingspunkt, historien upprepar sig.

Men arbetsfliten har gett bra utdelning, antalet bussar har ökat och totalt har man ökat sin omsättning med ca 25% mot i fjol, och då skall man ha i åtanke att fjolåret var ett rejält rekordår. Redan för några år sen talades det i rapporter om Forshems Gästgivaregård som ett omsättningsunder, och på den vägen verkar det fortsätta.

Även på Gästgiveriet har man märkt av en tidsförskjutning när det gäller säsongen, när semestern var över räknade man med att det skulle lugna ner sig en aning men då började åter busslaster med folk att strömma till på helgerna i stället, och i slutet av augusti hade man några av årets bästa dagar. Även drop-in gästerna var fler än vanligt denna höst.

Visst har Arn och Stefan Jarls film om Gästgivargår´n varit till mycket stor hjälp för att öka intresset för Forshem och Gästgiveriet, men framgångarna för Gästgivaregården hade nog inte varit så stora om det inte funnits en rejäl portion kreativitet och arbetsvilja tillsammans med att verkligen våga satsa stort på något som man tror på. Stefan med personal har sannerligen visat att om man bara tar tillfället i akt kan man nå stora framgångar, men det har sitt pris och kostar arbete och åter arbete, någon fritid existerar knappt under de mest hektiskaste månaderna. Det gäller bara att köra för fullt och hålla ångan uppe, rast och vila får skjutas på framtiden.

Vi har nu kommit en bit in i september och fortfarande anländer bussarna till Gästgiveriet, kanske inte i samma strida ström som tidigare men ändå tillräckligt för att det skall vara ständigt liv och rörelse i lokalerna. Arbetsbördan är i alla fall inte lika tung som tidigare och man ser fram mot en kort tids lugn innan julborden startar, redan har man 500 julbord förbokade, vilket ger en liten vink om vad som komma skall.

I oktober reser Stefan med några ur personalen till Italien för att närmare studera "Slow food" rörelsen, något som Stefan varit involverad i ett antal år. Senare i oktober väntar uppstart av det lilla nystartade bryggeriet i Forshem, man skall nu sätta sin första ölsats som blir ett julöl av ale-typ. Framöver ryktas det även om att Gästgiveriet skall medverka i en kokbok med ett utbud av sina kulinariska rätter. Det finns kanske ytterligare en överraskning, men än så länge är inget klart.

När julborden är över väntar en kort tids efterlängtad vila innan nästa säsong påbörjas, och det finns väl misstankar om att den blir ännu bättre än årets. För i vinter kommer TV-serien om riket Sverige att visas med fem 1-timmes avsnitt. Jan Guillou guidar tittarna genom historien och Arn finns förstås med på ett hörn och många scener är inspelade just i dessa bygder. Detta kommer säkert att påverka folkets historiska intresse än mer än i dag vilket sen i förlängningen troligen kommer att öka på besökstillströmningen till Kinnekulleområdet ännu ett snäpp nästa sommar. Gästgivargår´n har ytterligare en invasionssäsong att vänta och får rusta sig för att kunna ta emot den allt mer ökande strömmen av matgäster.

Epilog:

Då jag under året tillbringat många timmar på Gästgivargår´n av olika anledningar har jag fått en ganska bra inblick i arbetet och den stämning som råder. Trots att det ständigt har varit otroligt stressigt och jäktigt för Stefan och hans personal har man alltid mötts av glada miner och en härlig gästfrihet, bara detta visar med vilken professionalism och serviceanda som rörelsen drivs med och vilken enastående personal man har till sitt förfogande. Jag vill här passa på att tacka Gästgivar´n och hans personal, ni är helt enastående, ett föredöme för er yrkeskår.

/Red

[ 2003-09-06 ]