Kinnekulle Hembygdsförening genomförde en lyckad vandring lördagen den 30 augusti 2003. Ett 50-tal personer samlades vid gamla stenhuggeriet i Gössäter. Vandringsledare Tage Claesson som tidigare arbetat inom stenhuggeribranschen guidade gruppen genom byn och gjorde återblickar från slutet av 1800-talet till nutid. Bröderna Kylberg startade Gössäters stenhuggeri år1877, att stenhuggeriet hamnade i Gössäter berodde på tillgång till järnvägen. År 1901 gick stenhuggeriet i konkurs och såldes, i början av 1930-talet fick stenhuggeriet sitt största uppsving, mycket p.g.a. Hilters återuppbyggnad av det tyska samhället

Vandringen gick vidare till Otto Undéns Stenhuggeri. På denna arbetsplats utbröt år 1910 den första strejken på Kinnekulle. Anton Allert som var en av de yngsta på arbetsplatsen strejkade tillsammans med ytterligare ungdomar för högre lön,. Lönen var 23 öre/tunna makadam och efter fyra dagars strejk höjdes lönen med ytterligare 10 öre/tunna och arbetet var åter igång.

En vattenbassäng byggdes på 1940-50-talet som ännu i våra dagar levererar vatten till den offentliga bastu som används flitigt av samhällets invånare.
I branten nedanför bastun finns lämningar av de många kalkgruvor som funnits, som mest fanns det nio arbetslag. En fylld kalkugn behövde 14 dagar för att bli klar, under denna tid krävdes 24 timmars passning.

Vid nästa anhalt berättade Tage att han tillsammans med sin broder startade egen stenhuggeriverksamhet 1955, marken köptes för 35 öre/kvm.

I den centrala delen av samhället gör nästa stopp. Gössäter var på den tiden ändstation och förutom stationshus fanns även lokstallar. Tidigare fanns även turisthotell, möbel-tillverkning, bryggeri, slakteri mm och som många andra samhällen idag har stora delar av dessa försvunnit.
På den gamla järnvägsbanken gick vandringen vidare och ledde fram till den s.k. Birgitta-vägen, som har fått sitt namn av att pigan Birgitta som arbetade vid en av de större gårdarna. Birgitta hade sin fästman på Hönsäter, hennes arbetsgivare tyckte synd om henne och lät göra en väg för att hon lättare skulle ta sig fram till sin fästman och därav namnet Birgitta-vägen.

På båda sidorna av Birgitta-vägen kan man ännu se resterna av det gamla oljeverkets fundament, skiffern på detta ställe hade så hög oljehalt som hela 11,5% och detta var det högsta värdet i trakten.

Vandringen avslutades med en gemensam kaffestund och utlottning av ett fotomontage över bilder från år 1900-2003 och lycklig vinnare blev Andréa Gunnarsson. Nästa aktivitet som hembygdsföreningen har på sitt program är fotoutställningen lördagen den 25 oktober vid Medelplana hembygdsgård.

Text: Lena Brodin
Foto: Freddie Wendin

[ 2003-09-02 ]