Getingar och bär

Rolf "Appel" Apelqvist var under åren 1999-2001 kåsör i Hällekis Kuriren. Nya läsare har tillkommit sen dess så nu kommer några av hans trevliga kåserier att gå i repris. I HK gick Rolf under signaturen "Rist".

Sötbär -uttalas söttbär på väschötska- hör avgjort den här årstiden till. Och tyvärr även getingar. Sötbär är bland det bästa jag vet, getingar bland det värsta. Därefter efterlyser jag härmed genier som genom att locka till sig getingar med hjälp av sötbär i någon listig fälla en gång för alla eliminerar de här ilska flygfäna från de marker jag beträder.

Sötbären kom annars tidigt i år och katten vet om de räcker alla tre bärsöndagarna, kanske är det bara efterplockningen kvar till andra och tredje bärsöndagen.

Årets sötbärspremiär begick jag annars strax ovanför föräldrahemmet Augustelund på Blomberg. Hade det inte varit för en nyuppsatt vägavspärrning på baksidan av den tidigare butikens loftbyggnad vilket tvang mig välja den gamla transportvägen till lastkajen för kalk- och betlass, så hade jag aldrig upptäckt dessa ypperligt dignande sötbärsträn alldeles intill vägkanten och med bekväm plockhöjd.

Smakmässigt tillhör alltså sötbär mina avgjorda favoriter och förmodligen delar jag detta med åtskilliga människor. På den gamla smalspårstiden gick det ångloksdragna extratåg från VGJ-stationen i Göteborg till Råbäck under bärsöndagarna och de var fyllda med sötbärsälskare. 'Cherry charter train' skulle de väl kanske kallas idag eftersom dagens marknadsförare ju ofta ser till amerikanska förebilder.

Jag kan riktigt föreställa mig hur folkhopen omedelbart efter embarkeringen av ett sådant här specialtåg drog uppför sluttningarna eftersom det ju finns rätt gott om sötbärsträd av bamseformat i trakterna av Kullatorp. Jag kan också tänka mig att bärplockarna var aktsamma och inte bröt alltför mycket grenar för att kasta ned till de kamrater som inte hade klätterskorna på. De minst försigkomna fick väl nöja sig med att stå på tå och plocka det de kom åt, kan man tänka.

Det går naturligtvis inte att låta bli att stoppa in munfull efter munfull av bär efter att fascinerat har tagit till sig anblicken av ett stort träd med sina kanske miljonen mörkt röda bär. Och sedan försökt spotta ut så många kärnor man hann innan strupen hungrigt längtade efter sitt. De kärnor som då följde med var väl de som 'sätter magen igång' eftersom sötbär har en påtagligt och rätt snabb inverkan på matsmältningsfunktionen.

Jag har ibland undrat varför inget födgeni försökt göra bärsöndagarna till lite mer än målet för en familjeutflykt. För nog skulle det finnas såväl marknad som bär för något lite mer turistiskt. Men självplock måste ingå i bilden, liksom även den dästhet som någon timmas härjande bland träden alltid för med sig.

Men skulle ett nytt turisthotell på Råbäck bli verklighet så tror jag nog att sötbär inte fick någon framträdande placering på menyn när plockarna frampå eftermiddagen vällde tillbaka ner till stationen. Dels är de nog rätt magstinna av sötbären fortfarande, dels har nog en och annan förätit sig på de lockande bären. Något mjukt och lent som kulinarisk avslutning på en sådan här dag vore nog mer lämpligt.

Och getingfällor borde finnas lite varstans.

/Rist