Flertalet av EU: s prioriterade farliga ämnen hittas inte i fisk från Vänern och Vättern. Halterna i fisk av kvicksilver, dioxin och PCB måste minska ytterligare. Det långsiktiga miljömålet är att vi ska kunna äta all fisk så ofta vi vill och att kostrekommendationerna inte längre behövs. - Men på det får vi vänta ännu ett antal år, säger limnolog Måns Lindell från Vätternvårdsförbundet och marinbiolog Agneta Christensen från Vänerns vattenvårdsförbund.

Miljögifter i fisk från Vänern och Vättern har analyserats i en av landets mest omfattande undersökningar. Lax, öring och lake från de två sjöarna har undersökts och dessutom röding från Vättern. Totalt har 38 olika miljögifter analyserats. Mer än hälften av de farliga ämnena (23 av 38) hittades inte alls. De flesta av de femton ämnen som hittades var i så låga halter, att det inte innebär någon hälsorisk. - Flera av ämnena har varit förbjudna i Sverige i många år och vi räknade inte heller med att hitta dem, säger Agneta Christensen.

De kända miljögifterna PCB, dioxin och kvicksilver hittades däremot i alla fiskarna. För cirka trettio år sedan infördes de första förbuden och reningskraven för utsläpp av PCB, dioxin och kvicksilver, vilket medförde att direktutsläppen snabbt minskade. Men ämnena är långlivade och minskningen i miljön tar tid. - Efter 1970-talets åtgärder minskade halterna i öring och röding snabbt, men nu har minskningen upphört och vi har ungefär samma halter som vid den senaste undersökningen för sex år sedan, säger Måns Lindell.

Halterna av PCB i fiskarna var klart under Livsmedelsverkets gränsvärde på 0,1 mg/kg. Öringen i norra Vänern hade den högsta kvicksilverhalten, vilken tangerar EU: s gränsvärde på 0,5 mg/kg. Övriga fiskar hade betydligt lägre kvicksilverhalter. I norra Vänern släppte för trettio år sedan industrier ut stora mängder kvicksilver, vilket förklarar de högre halterna. Dioxinhalterna i öring och lax från de två sjöarna var lägre än EU: s gränsvärde på 4 ng/kg (=0,000000004 g/kg). Rödingen från Vättern hade högst halter, dock under gränsvärdet. - De ämnen som vi analyserat är de som EU pekat ut i vattendirektivet som prioriterade farliga ämnen, vilka ska kontrolleras om de finns i miljön, säger Agneta Christensen. Flera av ämnenas kemiska egenskaper gör att de ansamlas i djurfett och de är dessutom långlivade. Egenskaper som gör att vi däremot inte hittar dem i vattnet och därför undersöker vi fet fisk. De finns i extremt låga halter, tusendels gram per kilo fisk och lägre, vilket kräver mycket avancerade analysmetoder.

Undersökningen har utförts av Vänerns vattenvårdsförbund och Vätternvårdsförbundet i samarbete med Livsmedelsverket. Naturvårdsverket har bidragit med medel. Analyserna har gjorts av Livsmedelsverket, Umeå universitet och Alcontrol AB.

Pressmeddelande från Vänerns vattenvårdsförbund