När cementindustrin lade ner sin verksamhet i Hällekis fick samhället en scen av cement som avskedsgåva. Platsen där den uppfördes var väl inte den allra bästa och utnyttjandet har varit allt för dåligt, om jag inte minns fel var det en balalajkagrupp där för många år sedan och spelade. Men det var nog det enda uppträdet som förekommit.
Denna betongklump har i folkmun fått flera öknamn, "starhôlken" och "näbbet" är några av de vanligaste.
I dag har det "stolta" cementamonumentet helt förfallit och är en skamfläck i samhället som inte är till någon nytta alls där det står. Det finns bara två saker att göra, antingen riva ner det eller flytta det till en bättre plats.
Och här kommer jag med den ultimata lösningen. Flytta ner åbäket till Falkängen, och placera det mellan den nuvarande scenen och delikatessbutiken. Där kunde "starhôlken" sen rustas upp och komma till nytta som uppträdesscen för de olika artister som under somrarna kommer till Falkängen.
De får då en bra scen med tak att uppträda på och med tanke på byggnadens trekantiga utformning så fungerar den nog säkert som en bra resonanslåda och förstärker ljudet så att hela Falkängen hör vad som pågår.
När det nu även planeras ett Cementamuseum i Falkängen så vore det väl inte mer än rätt om även brukets kvarlämnade monument placerades på samma ställe och mitt inband de forna arbetarbostäderna.
Om inte detta går att genomföra så är det lika bra att riva eländet så vi slipper beskåda dess förfall och påminnas om samhällets sönderfall.
För visst går det utför för den forna så stolta bruksorten, förr fanns här en mängd olika inrättningar, tre speceriaffärer, sjukstuga, post, bank, järnvägsstation, bruksmäss, kiosk, bensinmackar, smörjbrygga, tvättinrättning, badanläggning, charkuteributik, mejeri, polis, telestation, café, brandkår, frisör, korvkiosk, skomakare, sybutik, taxi, mm.
Vad finns kvar idag? En överbelastad affär där köerna snart påminner om det forna Sovjet, en järnvägshållplats som för tankarna till en soptipp (fint första mottagande turisterna får när de kliver av tåget för att besöka det undersköna Kinnekulle), utöver detta finns nästan inget kvar.
Vi har visserligen fått en restaurang, men den kan tyvärr bara hålla öppet ibland på grund av det dåliga kundunderlaget. Kiosken, som i alla tider har varit samhällets träffpunkt för både unga och gamla har försvunnit, detta var bland det sämsta som kunde ske med tanke på att affären inte är anpassad att ta över all verksamhet som den nu fått med både spel, bank och post. Det är fler än en samhällsinnevånare som istället väljer att åka den dryga milen till Götene för att uträtta sina ärenden och göra sina inköp, och in många fall går det nog fortare än att köa i affärens kassor.
Om man tänker på Hällekis strategiska läge vid Vänern, med egen industrihamn och dessutom tidigare järnvägsindustrispår ner till denna är det en aning märkligt att inte Hällekis blev kommunens centralort. Götene hade visserligen järnväg tidigare men den försvann för åtskilliga år sedan (nu vill man visst ha den tillbaka igen) men någon hamn har mig veterligt aldrig funnits i Götene. Med dessa utmärkta kommunikations- och transportmöjligheter borde Hällekis ha gått ett bättre öde tillmötes än vad det gjort.
Kan möjligtvis vara så att donatorn till "starhôlken" under nästan ett sekel bromsade samhällets utveckling, och när de sen försvann från orten var vi ohjälpligt efter och hade ingen chans att på kort tid gå från bruks- till "fritt" industrisamhälle och vara med i konkurrensen om utvecklingskapital.
Men när bruket och dess verksamhet försvann tog det inte många årtionden innan alla småskaliga verksamheter i samhället lades ned och den mesta samhällsservicen försvann för gott. När man tar allt detta i beaktande så är det väl fråga om vi i alla fall inte hade det bättre under det "glada" brukets dagar. Så därför borde vår "starhôlk" placeras på rätt ställe och snyggas till så den kan bli det monument den en gång var menad att bli, och till ett minnesmärke över den samhällsepok då vi som bodde här troligen hade det bäst.
Pix
