Hushållskunder med relativt låg elanvändning är de som får betala när elhandelsbolagen konkurrerar om storkunder bland hushållen och industrin. Elhandlarens marginal på en hushållskund som använder 2000 kWh el årligen är cirka 12-14 öre/kWh medan den för en kund med eluppvärmd villa som använder 20 000 kWh el årligen är 4-6 öre/kWh.

Det framgår av rapporten "Handelsmarginaler och förutsättningar i elhandel" som Energimyndigheten tagit fram och överlämnat till regeringen.

En orsak till den högre marginalen är att den fasta avgiften slår förhållandevis hårt på priset vid låg elanvändning. En annan orsak är att många lägenhetskunder inte är aktiva på den avreglerade marknaden och därför är trycket lågt på elhandlarna att sänka marginalen.

Det skiljer sig i handelsmarginal även mellan avtalsformer. Den 1 april 2002 kunde en villakund utan elvärme teckna ett fastprisavtal på i genomsnitt cirka 27 öre per kWh inklusive fast avgift. Samtidigt betalade den genomsnittliga tillsvidarekunden med samma förbrukning omkring 32 öre per kWh. Det innebär att tillsvidarekunden i genomsnitt betalade fem öre eller 15-20 procent mer för sin elenergi än den som har varit aktiv på elmarknaden.

För den enskilda tillsvidarekunden rör det sig inte om så stora pengar, kanske en hundralapp om året för en lägenhetskund medan det kan röra sig om 250 kronor plus moms för en villa utan elvärme. Många kunder tycker inte att det är värt att vidta någon åtgärd för så lite pengar, det vill säga elhandlaren kan utan större risk ta ut ett högre pris.

Utifrån den information som har kommit fram under arbetet med rapporten finns det ingenting som tyder på att elhandelsbolagen i allmänhet har för avsikt att sänka prisnivån för tillsvidareavtal jämfört med fastprisavtal. Det förefaller som om elhandelsbolagen anser att tillsvidarepriset i genomsnitt bör ligga upp mot fem öre per kWh högre för tillsvidarekunder än för villakunder utan elvärme med fastprisavtal, ännu högre för lägenhetskunder och lägre för elvärmekunder.

Den koncentrationsprocess i sfärer som observerades av Elkonkurrensutredningen fortsätter. Sett på sfärer utifrån majoritetsägande, har de tre största sfärerna (Fortum, Vattenfall och Sydkraft) 50 procent av kunderna. Ser man även till minoritetsägande och partneravtal, står dessa företagssfärer för 70 procent av slutkunderna. Antalet fristående elhandlare har minskat ytterligare.

- Detta är ingen lyckad utveckling. En ökad koncentration på elmarknaden riskerar att leda till att avsikterna bakom elmarknadsreformen förfelas. Ett sätt att avhjälpa detta kan vara att öka konsumenternas kunskap om priser och avtal. Inom ramen för det senaste energipolitiska beslutet kommer Energimyndigheten att bidra till en sådan utveckling, säger generaldirektör Thomas Korsfeldt i en kommentar.

Fotnot:
Energimyndigheten ska följa och analysera utvecklingen på elmarknaden, särskilt när det gäller kapacitetsutveckling och strukturförändringar inom elproduktion, elhandel och nätverksamhet samt prisutvecklingen på el och nättjänster. Vidare ska myndigheten bidra till att konsumenter och små- och medelstora företag har den information som krävs för att kunna agera på den avreglerade elmarknaden. Energimyndigheten