Den, för svenska vatten, nya arten uppmärksammades första gången förra året, när en trålfångad torsk dissekerades av Emma Nohrén (Havets Hus marinbiolog) och hon fann ett exemplar i magen.

Det vetenskapliga namnet på krabban är Goneplax rhomboides

Sedan första fyndet gjordes, har man fått upp ytterligare några exemplar utanför Gullmarsfjorden och även i norska Oslofjorden har man hittat ett exemplar. Det här kan betyda att arten har etablerat sig på våra mjukbottnar.

Krabban som inte liknar våra vanliga krabbor, har ett ganska specifikt utseende med sina långa framklor (hanen) och sina uppfällbara ögon som ser ut att sitta på varsin liten pinne. Ryggskölden är gul/rödaktig till svagt röd/skär. Krabban kan bli cirka 37 mm över ryggskölden.

Goneplax rhomboides normala utbredningsområde sträcker sig från brittiska öarna och söderut till Sydafrika. Arten finns också i Medelhavet och sällsynt i Nordsjön.

Det var fiskarna Johan och Robert Sterner som fick det ovanliga exemplaret när de fiskade efter havskräftor med burar på 55 meters djup nordväst Måseskär. De tog därefter kontakt med Havets Hus eftersom de såg att det inte var någon vanlig krabba från skagerack. Krabban kommer att placeras ut till visning för Havets Hus besökare i början av vecka 44, när ett akvarium med mjukbotten färdigställts speciellt för den här krabban. Till dess går den i karantän där den redan setts smaska i sig råa räkor med god aptit

Det här med nya arter i våra vatten är på intet sätt ett nytt fenomen men har naturligtvis påskyndats med människans hjälp. Den globala uppvärmningen gör också att temperaturen i haven stiger och att arter som normalt behöver lite varmare vatten än vi har på våra breddgrader får en chans att fortplanta sig vilket ytterligare skyndar på antalet introducerade arter i våra vatten.

Nya arter i våra vatten behöver inte utgöra något hot för vår fauna, men de kan vara förödande i vissa sammanhang. Ett talande exempel, visserligen i sötvatten, är signalkräftan som planterades ut i svenska åar och sjöar. Signalkräftorna har mycket högre motståndskraft mot kräftpest än vad vår svenska flodkräfta har, signalkräftan kapslar in sjukdomen i skalet och är därför alltid bärare av smittan. Detta har varit förödande för den svenska flodkräftan som nästan helt slagits ut.

En annan art i marina vatten som man är rädd för ska sprida sig är den Amerikanska hummern som ses som ett allvarligt hot mot vår europeiska hummer eftersom den Amerikanska hummern kan vara bärare av smittsamma sjukdomar som är extremt dödliga för den Europeiska hummern.

Den här nya krabban som nu kommit till våra vatten, torde inte utgöra något hot mot våra arter, då man inte känner till att den är bärare av några otrevliga sjukdomar. Arten håller också till på mjukbottnar relativt djupt där den gräver gångar och förmodligen gör mer nytta än skada.

Pressmeddelande från: Havets Hus i Lysekil AB