Regeringen har lagt fram sin valbudget och dessutom agnat krokarna för valfiske. Men man har slängt ut alla krokar åt ett håll. Löntagarna får stora skattelättnader medan pensionärerna bara får småsmulor.

Riksdagspartierna utom vänstern har gemensamt arbetat fram nuvarande pensionssystem. I detta är inbyggt en årlig eftersläpning om 1,6 % jämfört med löntagarna och det blir med tiden stora belopp. Medan andra grupper kommer att öka sin konsumtion minskar pensionärernas utrymme och år 2010 slår bromsen till som gör att pensionerna blir ännu lägre. Att dessutom ta ut högre skatt för pensioner än annan inkomst är horribelt. Hur kan man förklara att den som arbetat för sin pension under 40 - 50 år skall betala högre skatt än den som arbetar nu? Pensionärsorganisationerna har påpekat detta genom namninsamlingar, uppvaktningar och överläggningar men hittills talat för döva öron.

För att få gehör för våra rättmätiga krav måste vi gå från ord till handling. Det kan vara dags att ta till det vapen man har i sista hand - strejk. De valda företrädarna har makten i fyra år men en dag vart fjärde år är det vi väljare som har makten. Det är vi som genom våra röster avgör vilka som skall regera. Pensionärerna utgör 20 - 25 % av röstunderlaget och utan våra röster kan ingen ta eller behålla makten.

Om ett år har vi val och då utgår allianspartierna från att pensionärerna röstar som de alltid gjort och man behöver inte ta så stor hänsyn till dem. Det kan vara tid att ta dem ur den villfarelsen. Vi pensionärer, som traditionellt röstat borgligt, kan markera vår uppfattning genom att rösta blankt i riksdagsvalet. Om 10 % av pensionärerna röstar blankt får regeringen svårt att sitta kvar och om 20 % lägger en blank röst i stället för partimarkerad kommer regeringen att falla. Det är något allianspartierna bör beakta och som vi ska tänka på fram till valdagen. Röststrejk är en drastisk åtgärd men kan man inte få sin röst hörd måste man vara drastisk.

Åke Svensson
Distriktsordförande
Sveriges Pensionärsförbund, SPF