Det lilla soldattorpet i Västerplana öppnade sin dörr för besökare i söndags eftermiddag. I vanliga fall brukar besökarna sitta i trädgården och dricka kaffe, men denna söndag blev det kaffeservering inne i det lilla torpet på drygt 30 kvm p.g.a. regn. Vädret hindrade dock inte besökarna, många bybor passade på att samlas och dricka kaffe, andra kom långväga från bl.a.. Mariestad, Lidköping mm. Drygt 70 besökande räknade hembygdsföreningen till under eftermiddagstimmarna. Åtgången var stor på kaffe med hembakat och lottförsäljningen roade. Några som besökte torpet denna dag var Rune Sandquist med sin dotter Åsa, båda från Lidköping. Runes föräldrar har båda sina rötter på Kinnekulle. Rune berättade att han länge undrat var detta lilla torp fanns och nu var det första gången han gjorde ett besök. Dotter Åsa passade på att ta en vinstlott som resulterade i en påse hembakade kakor.

Från Hällingsjö hade Marie-Louise Ericsson tagit sig, hon hade innan besöket varit i kontakt med hembygdsföreningen. Marie-Louise släktforskar och letar efter uppgifter om Neregården i Skagen, gården försvann i samband med laga skift men uppgifter om denna fanns framtagna inför hennes besök. Marie-Louise passade på att bli medlem vid sitt besök i torpet.

Torpet är det enda av de fem soldattorp som funnits i Västerplana socken och som är i sitt befintliga skick. Torpet är i stort behov av restaurering, Skattegården i Västerplana äger torpet och hembygdsföreningen har nyttjanderätten. Nu planeras en ansökan till Länsstyrelsen om K-märkning av soldattorpet. Att äga och förvalta en byggnad från 1700-talet kräver omsorg och stort ansvar. Soldattorpen har en speciell historia som är viktigt att förmedla, i landet fanns totalt 30000-40000 soldattorp under Indelningsverkets tid, idag är de flesta ombyggda till sommarhus eller permanenta bostäder.

Soldattorpens historia började på 1680-talet då omorganiserade Karl XI den svenska krigsmakten till ett system som kom att kallas Indelningsverket. Detta innebar att ett enhetligt och ständigt knekthåll skulle upprättas i hela riket. Syftet var att alltid ha ett bestämt antal soldater som snabbt gick att mobilisera i krig. De svenska gårdarna delades in i rotar, som var och en höll en soldat med utrustning, lön, odlingsmark och torp, det så kallade soldattorpet. Avlöningssystemet var uppbyggt på naturahushållningens princip och som motprestation fick rotebönderna befrielse från utskrivning för sig själv, en dräng och en pojke. Det var roteböndernas ansvar att värva soldater. Värvningen skedde främst bland egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Det var också vanligt att söner till en soldat tog värvning. Ny soldat skulle värvas inom 3 månader efter den förre soldaten avlidit eller begärt avsked. Om roten inte lyckades rekrytera en ny soldat kunde i värsta fall en rotebonde själv få ta på sig uniformen och dra ut i fält.

Avsked från armén kunde en soldat få först vid en generalmönstring. Det kunde ske på egen begäran eller på order från armén. För att få avsked på egen begäran måste soldaten ha ett giltigt skäl som hög ålder, krigsskada eller sjukdom. Om man trodde att han kunde tjäna som soldat ytterligare en tid beviljades inte avsked. Vid avsked behöll soldaten sin lön till den månad han avgick samt fick bo kvar på soldattorpet ytterligare en tid för att sedan lämna torpet där han bott och brukat jorden under lång tid. Det kunde dock hända att han fick bo kvar så länge han levde. Om han var frisk och orkade kunde han få en tjänst som dräng hos någon bonde eller enklare sysslor i socknen och om soldatens son värvades som ersättare på roten kunde den gamle soldaten och hans hustru få bo kvar som inhysingar på torpet. Den pension som soldaten fick då han tog avsked från det militära räckte inte långt så ofta var det fattigvården som väntade. Soldatänkor hade samma rättigheter förutom att hon inte fick lyfta återstående lön. Då tiden hon fick bo kvar på torpet löpt ut fick hon flytta, ofta till ett okänt öde. I bland kunde den nya soldaten gifta sig med soldatänkan.

Indelningsverket avskaffades 1901 och ersattes med allmän värnplikt.

Hembygdsföreningen har som tradition att hålla öppet i torpet någon gång varje sommar, detta har blivit en samlingspunkt för ortsbefolkning och andra människor som hittar dit. Att få komma in i soldattorpet är ett pittoreskt inslag i Kinnekulles fantastiska kulturhistoriska bygd.

Text: Lena Brodin - Foto: Freddie Wendin