Tillsammans med polska forskare publicerar nu Uppsalaforskare resultaten av analysen av Kopernicus kvarlevor. En DNA-analys av några hårstrån i en bok från Museum Gustavianum, Uppsala universitet, blev en mycket viktig pusselbit i projektet.

Forskarteamet, som består av arkeologer, antropologer och genetiker har gjort omfattande undersökningar för att identifiera kvarlevor som hittats under katedralen i Frombork, och som man tror är av den stora vetenskapsmannen Nicolaus Kopernicus (1473-1543). Resultaten publiceras denna vecka i den ansedda tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences).

Marie Allens forskargrupp vid institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet, gjorde en DNA-analys av en tand och benvävnad från kvarlevorna. Ytterligare material testades även vid institutet för forensisk forskning i Krakow och Museet och institutet för zoologi i Warsawa. Resultaten från de tre olika laboratorierna var identiska.

För att göra en identifiering är det bäst om man har prov från nära släktingar att jämföra med. Några släktingar har inte hittats men Dr. Göran Henriksson vid Uppsala universitet tipsade om att många av Kopernikus böcker finns i Uppsala. Uppsalaforskarna analyserade några upphittade hårstrån i en kalender som ägts av Kopernicus i årtionden, men som nu förvaras i Museum Gustavianum vid Uppsala universitet.

- Vår analys av ett flertal hårstrån visade tolkningsbara resultat från fyra. Av dessa hade två samma profil som kvarlevorna i Frombork, säger Marie Allen.

Dessa resultat tyder på att materialet är från samma individ och stödjer därmed teorin att skelettet verkligen kommer från Kopernicus, men Marie Allen betonar att det inte kan uteslutas att resultatet uppstått av slump. Eftersom materialet från håren var mycket begränsat, och delvis nedbrutet, undersöktes nämligen s k mitokondrie-DNA, vilket gör bevisvärdet lägre. Sådana tester används också vid brottsundersökningar, men endast som ett bevis tillsammans med andra indicier.

- Analysen av håren ska därför värderas i ljuset av, och tillsammans med informationen från andra discipliner, såsom arkeologiska och antropologiska data och resultat från ansiktsrekonstruktionen, säger Marie Allen.

Pressmeddelande från: Uppsala universitet