Hur mycket påverkar ryttarens omedvetna signaler en häst vid ridning eller annan hantering? Det har forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) nu studerat.

I en undersökning gjord vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, har forskare prövat en metod för att studera interaktionen - det vill säga samspelet - mellan häst och människa.

Forskning kring interaktionen häst-människa har tidigare fokuserats kring prestation kopplat till hjälper och medvetna signaler som ges av vana ryttare i en träningssituation. Men effekten av omedvetna signaler har inte tidigare studerats.

Omedvetna signaler från en oerfaren ryttare är speciellt intressanta. Kan en person överföra sin nervositet i en speciell situation till hästen? Rädda hästar är en av de främsta orsakerna till olyckor i samband med ridning där ryttaren blir skadad. En ökad förståelse för hur också människan reagerar kan öka medvetenheten och minska riskerna.

FÖR HAND OCH TILL HÄST

Studien har undersökt hur interaktionen kan mätas med pulsmätning hos såväl ryttare som häst.

I studien där hästarna leddes för hand medverkade 10 hästar och 20 personer. I ridmomentet medverkade 17 hästar och 17 personer. Hästarna var av varierande ålder, kön och ras.

Personerna i försöket var övervägande kvinnor, två var män, alla med varierande riderfarenhet. Försöken utfördes inomhus i ridhus, och miljön var välkänd för såväl hästar som människor.

Varje ekipage red eller gick i gångarten skritt en sträcka på 30 meter mellan två punkter, A och B, vid fyra tillfällen under varje observation. Strax innan det fjärde tillfället blev deltagarna tillsagda att ett paraply skulle fällas upp när de red eller ledde hästen förbi en assistent som stod vid sidan av spåret. Dock fälldes aldrig paraplyet upp, så det fjärde tillfället var inte annorlunda än de tre tidigare.

Mätningarna utfördes med hjälp av pulsmätare som fästes vid en elastisk gjord när hästen leddes, och vid sadelgjorden för den ridna hästen. Personerna bar pulsmätaren runt bröstkorgen.

KORTARE TYGLAR

Några enkla observationer gjordes utöver pulsmätningarna. Man registrerade personens position till hästen när den leddes, hur nära hästens huvud tyglarna hölls, tygellängden vid ridning, i vilken position hästen höll huvudet och svansen samt hästens beteende i skalan avslappnad till mycket pigg.

Inga skillnader i beteende observerades hos häst eller ryttare när hästen leddes, men man kunde se en tendens att ryttarna hade en något kortare tygellängd vid det fjärde momentet, då de var medvetna om att paraplyet kunde fällas upp.

Ökad hjärtfrekvens hos hästarna kunde påvisas när ryttarna trodde att hästarna skulle bli skrämda av paraplyet. Det kan förklaras med att hästarna blev alerta och förberedda på att reagera för en potentiell fara.

I det vilda skulle det motsvara en respons på en signal från en annan häst i flocken. Reaktionen är också känd som en ‘skrämselrespons" hos djur när de är uppeggade.

- En ökad hjärtfrekvens påvisades hos såväl personer som hästar oavsett om de reds eller leddes. Därför kan en nervös person som leder eller rider en häst öka sannolikheten för "skrämselresponsen", en reaktion man egentligen vill undvika, säger professor Linda Keeling, som har lett studien vid SLU.

Studien påvisar att en samtidig pulsmätning av häst och människa i olika experimentella rid- och hanteringssituationer är en användbar metod för att studera häst-människa interaktion.

- Olyckor i samband med hantering av hästar kan undvikas om det finns en ökad medvetenhet om de omedvetna signaler som ryttaren ger hästen. Speciellt de signaler som handlar om nervositet och ängslan, säger Linda Keeling.

Pressmeddelande från: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU