Klockan 19.30 gick starten från "Stalpa", långa köer redan från början.

Mörka moln hängde över Kinnekulle så gott som hela dagen och en och annan regnskur förbättrade inte förutsättningarna för Friluftsfrämjandets 25-års jubileum av Nattvandringen. Men vandrarna är tydligen ett envist släkte, när dom väl bestämt sig för att gå så är dåligt väder absolut inget hinder.

Och när starten gick från "Stalpa" halv åtta var köerna rätt långa och folk strömmade till hela tiden. När summeringen gjordes konstaterade man att 1448 nattvandrare hade startat detta jubileumsår, en riktigt bra siffra med tanke på vädret. Krister Vögler från Lidköping fick en Thorsbergsklocka då han var den 50 000:e som startat i Nattvandringen genom tiderna.

Efter ca en halvtimmes marsch i uppförslut nådde man fram till Friluftsfrämjandets stuga Kulleberg.

En välkomnande eld vid vätskekontrollen om någon mot förmodan (med tanke på uppförslutet) var frusen.

Saft i mängder delades ut av funktionärerna.

Från Kulleberg hade man den sista stigningen kvar upp mot Kullens topp, nu kom det även en rejäl regnskur.

Vid Drottningstenen hade man nått toppen, nu skulle det bara gå utför resten av vandringen.

Några passade på att handla lite i Utsiktstornet, kanske var det även någon som tog trapporna upp till tornets topp för att se på utsikten, den var dock inte så mycket att ha denna kväll.

Vid utsiktsplatsen där förr "Röda soffan" stod bjöds man på ett enastående skådespel över Vänern.

Nere i Salen höll man grytan kokande.

Försvarets gamla koktrossvagn var idag laddad med 160 litet blåbärssoppa.

Ytterligare ett gäng som behöver en värmande mugg soppa i gråvädret.

Korv och dricka gick åt i stora mängder, det behövdes lite extra näring inför den avslutande etappen.

Hundratals marschaller lyste upp Stenbrottet.

Stenigt och lerigt var det den sista biten ner mot Stenbrottets botten, inte undra på när över tusen par fötter hade trampat fram på stigen.

Även en del av våra fyrfota vänner deltog i vandrigen, ibland uppstod det lite osämja mellan dom.

Kinnekullekören stämde upp i "Vintern rasat ut" för full hals, riktigt stämningsfullt med Stenbrottets väggar som inramning.

En liten uppförsbacke blev det till när man lämnade Stenbrottet bakom sig.

Som en orm slingrade vandrarskaran sig fram längs med sjöns kant med marschaller som lyste upp vägen och även på en flotte ute i sjön. Nu var det bara sista biten kvar mot kapellet och sen till målgången i skolan där kaffe och fralla väntade och utdelning av priser.