Trots nya glädjande besked om minskad tillförsel av näringsämnen till Östersjön var vårens algblomning i Östersjön en av de kraftigaste på 15 år. För forskarna är den massiva vårblomningen under mars, april och maj välkänd, men inte för den stora allmänheten. Vårens algblomningar har en betydande påverkan för utbredningen av de döda havsbottnarna, det visar en ny rapport från WWF.

– Mängden alger som produceras under en genomsnittlig vårblomning motsvarar 1 miljon lastbilslaster, medan bara de allra kraftigaste algblomningarna under sommaren kommer i närheten av så stora mängder. Eftersom algblomningen under våren inte är så synlig uppmärksammas inte algexplosionen som sker då på samma sätt som under sommaren, förklarar Lasse Gustavsson, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

När vårblomningens döda alger sjunker till botten och bryts ned, konsumeras stora mängder syre från de omkringgivande vattenmassorna. Under en genomsnittlig vårblomning i Finska viken och Rigabukten konsumeras teoretiskt sett allt syre upp till en nivå av 2,5 meter över havsbotten, och ett dött havsbottenområde har då bildats.

I egentliga Östersjön är samma siffra 1,6 meter. De döda havsbottnarna försvårar reproduktionen för torsk och plattfiskar. De späder också på fosforhalten i havet eftersom fosfor frigörs när syret försvinner. På så sätt bidrar vårblomningen indirekt till sommarblomningen och det blir en ond spiral.

– Eftersom syreförhållandena redan är låga i bottenområdena förhindrar de massiva vårblomningarna bottnarnas tillfrisknande. Därför är vårblomningarna en betydande negativ faktor för utbredningen av de döda havsbottnarna, säger Lennart Gladh, övergödningsexpert på Världsnaturfonden WWF.

Till skillnad mot sommarblomningen, som styrs av fosforhalten, är det mängden kväve i havet som avgör hur omfattande vårblomningen blir. Kvävet når havet via vattendrag från jordbruk, avlopp och som nedfall via luften från förbränning av olja och kol.

– De mekanismer som styr den här onda spiralen med vår- och sommarblomningar visar tydligt att såväl utsläppen av kväve som fosfor måste minskas, säger Lennart Gladh.

Medan snabba, tekniska om än dyra metoder finns för att minska utsläppen från avlopp och industrier, är de diffusa utsläppen betydligt svårare att hantera. Jordbruket är den enskilt största källan och än mer kraftfulla åtgärder behövs såväl i Sverige som i andra länder för att minska jordbrukets negativa påverkan på Östersjön. Att Sverige och Finland tagit upp WWFs tidigare förslag att inrätta en miljöfond för Östersjön är därför mycket positivt.

Utan en förändring av EUs jordbrukspolitik är det svårt att se en förbättring av Östersjön. Den reformeras sakta i rätt riktning men WWF förväntar sig att Sverige tydligt markerar behovet av en reform under EU-ordförandeskapet. Det krävs större medel för miljöinsatser och lokal hållbar utveckling och minskade direkta eller indirekta produktionsstöd.

Pressmeddelande från: WWF