Det var inte tänkt att signaturen Rist skulle ta upp verksamheten på nytt sedan avsnittet "Till stallet" publicerats strax före jul 2001 efter drygt två års risterier i Hällekis-Kuriren. De ursprungliga funderingarna tog form ungefär samtidigt som HK föddes och kåsören fick till och med äran att medverka i redaktionsledningen så gott som från start. Två handlarsöner från Kinnekulle hade bytt läst.

Han från Hällekis tyckte tydligen det kunde vara bra att luta sig mot kollegan från Blomberg som tidigt gett sig journalistiken i våld och därmed kanske skulle kunna ge ett och annat råd runt sjösättningen.

Rist bidrog dock mest med runt 100 små aktstycken som den idoge läsaren faktiskt fortfarande kan leta upp i arkivet. Medan HK-redaktören jagade nyheter på "bödga" och vackra bilder därtill samt paketerade allt i trevlig och läsbar form.

Det har varit spännande att dagligen följa utvecklingen av Hällekis-Kuriren de här tio åren. Alltid ambitiöst och med läsarnas/besökarnas bästa för ögonen. Och ständigt snäppet före rent tekniskt. Stefan Sjöö har ofta överraskat med nya grepp när det gäller utformningen av HK.

Redan när projektet drog i gång 1999 var det tänkt att få ett slut efter tio år. Att vara skiftjobbare på Rockwool/Paroc kräver sin man bara det; att dessutom vid sidan av driva och utveckla en lokaltidning i nätformat måste vara rena fakirtricket. Men det lyckas han med, nummer för nummer- "vår man på Kinnekulle"!

Det blir alltså en förlängning av de tio åren. I vilken form framöver - och på vilket sätt det vet bara Stefan Sjöö själv. Om ens han vet det! I dessa bloggarnas. twittrarnas och rss-teknikens tidevarv tror jag vad som helst kan hända. Men i tryckt form lär det inte bli, pappersdrakarnas tid spås snart vara över - fast osvuret är nog bäst i alla sammanhang för att vara på den säkra sidan.

Så häng bara med! Bättre råd och lyckönskan framöver tror jag inte finns.

Rist

PS. Den gamla mail-adressen som finns med i arkivristerierna är historia sedan länge. Ev kontakt förmedlas annars via HK. Och sedan en liten varning för känsliga tittare; en länk till en s k adult-sajt kan man också hitta längst bak - hur nu den har hamnat där. Någon slags våryra.