En av aktiviteterna under Vårrundan 2009 var en vandring den 2 maj anordnad av Naturskyddsföreningen, Västkuststiftelsen, Kinnekulle Hembygdsförening samt Studiefrämjandet. Björn Sjöstedt var vandringsledare och representerade Naturskyddsföreningen. Strax över 40-talet personer slöt upp för vandringen som började vid den gamla Turistvägen mot Högkullen. Vandringen var en botanisering i både natur och kultur.

Björn berättade om de gamla torpen Övre Sandbäcken, Nedre Sandbäcken och till sist gårdarna Stora och Lilla Salen. Alla byggnader är sedan länge borta men ännu kan man skönja rester från de gamla boställena. Vid Nedre Sandbäcken finns en trappa kvar, en stenhög visar var boningshuset har legat, växter som syren och kursbärsbuskar vittnar om att människor bott och verkat där.

Vid Övre Sandbäcken stannade gruppen till, år 1890 bodde Lars Johan Andersson född 1848 i torpet, han var änkling med 4 barn det minsta barnet fött år 1886. Vid torpet finns en informationstavla som påminner om den epok då en barnkoloni fanns där. Kolonin startade början av 1900-talet och på gick till 1940-talet. Kolonin startade på initiativ en lärare i Lidköping. Det var barn från Lidköping som fick komma till kolonin. Ett 25-tal barn, flickor och pojkar fick uppleva närheten till naturen några veckor under sommarlovet. Under kolonitiden fick barnen vara ute och leka och göra utflykter, vardagssysslor som att hämta vatten och mjölk ingick också. Torpet tillhörde Bosgården i Medelplana, dit gick barnen och hämtade mjölk. Vatten hämtades i en källa nära torpet. Koloniveckorna gav många barn fina sommarminnen, det enda som var fel med kolonin var att den låg för långt från badvattnet, så en gång under kolonivistelsen blev det bad vid Trolmens hamn. Denna badutflykt tog en hel dag i anspråk. Husen är borta sedan många år, endast stenfoten och trappan till boningshuset finns kvar, i sluttningen finns en jordkällare.

På vägen till Salen berättar Björn Sjöstedt om tecken som visar att människor bott och brukat marken bl.a. stora gamla träd som blivit hamrade. Hamringen var ett sätt att få vinterfoder till djuren, man högg av trädkronan ca 3 m ovan marken för att skapa förgreningar. Var femte år skar man av de tunna grenarna som fick duga som vinterfoder.
Vid Stora Salen berättas om den gamla gården med anor från år 1814, den sista brukaren Karl Persson med hustrun Anna lämnade gården 1939 och Wilhelm Klingspor på Råbäck köpte den och marken för 10 000 kronor. Gården stod öde under många år, rutor slogs och huset försvann mer och mer på 1950-talet revs resterna av huset och blev till ved.

Gården Lilla Salen låg där ligger där nuvarande Vintersportstugan ligger. Denna gård var den första av gårdarna på Salen.

Uppe på Salen intogs fika , utsikten och det underbara vädret var belöningen för vandrarna som tagit sig upp på höjden. En vandring som gav både kunskap och ökat intresse för hembygden.

Text: Lena Brodin, Bild: Freddie Wendin