Jesper Svenbro
Vingårdsmannen och hans söner
Bonniers

Han är en lyriker och klassiker med litteraturvetenskaplig inriktning. Sin doktorshatt fick han på en avhandling grekisk poetik och titeln var La parole et le marbre.

Jesper Svenbro, nybliven folkpensionär och sedan någon tid akademiledamot, debuterade 1966 med samlingen Det är idag det sker. Vingårdsmannen och hans söner, är Svenbros 16:e bok.
Han blev tidigt faderlös och till faderns liv som präst har han i senare samlingar ofta återvänt.

Den här samlingen stöder sig mycket på Thomas-evangeliet. Han vänder och vrider också på evangeliernas olika vittnesbörd och formuleringar. Och han går så långt att han vill smaka på rosévinet från Galiléen trots att han vet att rosévin är ett sentida påfund. Ändå intalar han sig att druvorna måste hämta kraft och must ur samma jordmån som på den tid då Jesus gick här på jorden och då bröllopet i Kana ägde rum och att det delats vid den sista måltiden, innan Jesus gick ut i Getsemane.
Han köper sin flaska och smakar på dess genomskinliga brygd och vaknar några dagar senare med huvudvärk. Är hela den religiösa föreställningen för Svenbro bara en rungande baksmälla?
Jag tvivlar på detta.

Den text som griper mig mest är den han betitlat Vid en dödsbädd och som bygger på en av Aisopos fabler, där en vingårdsman känner att slutet nalkas och kallar nu sina söner till dödslägret och säger att han i vingården gömt en skatt, som de skall finna om de söker den.
I fabeln sätter sönerna igång med att gräva utan att finna någon "skatt". Fabelns innebörd: att arbetet är en skatt för människan, den uppluckrade jorden ger nämligen rikligt utbyte i ny växtkraft för vinrankorna.

Jesper Svenbro avslutar dikten:

"Du kan ärva en bok
men inte dess mening.
Finnandet ligger i sökandet.
Meningen uppstår
i dig."

I en tid när äldresammankomster i kyrkor av allehanda slag mycket fått en slags underhållnings- och tidsfördrivsprägel, vore det en seriös uppgift att ur delar av denna samlings rika innehåll, beledsagat av enkelt gitarr- eller flöjtspel, göra en slags Thomas-mässa av dessa vingårdsmannens texter.

Jesper Svenbro använder sig av en klar stil i de samlingar som kom i och med samlingen Blått, han gömmer inte undan något som såg man tillvaron såsom i en förkristlig spegel. Det var länge sedan jag kände en sådan inneboende glädje när jag läste en samling dikter från vårt största förlag i en tid då det dunkelt sagda tycks blivit det enda gångbara.

Erik Yvell