Nattligt möte i en väntsal
Hamdi Özyurt
Tjugo träd och en apelsin
Storge förlag
Hamdi Özyurt tillhör vårt lands författardoldisar. Tjugo böcker har han hittills producerat, därav fem romaner.
Han är turkisk kurd men gotlänning sen ett tjog år tillbaka.
Om Tjugo träd och en apelsin skall räknas som memoar eller roman är inte lätt att avgöra. Undertiteln lyder: En verklighetsbaserad kärlekshistoria.
Ett par invandrare möts i en väntsal. Mannen är karikatyrtecknare, hon är på resa men har missat bussen.
Hon berättar sitt och några släktingars livshistoria i Grekland och USA. Han tecknar av henne under hennes berättelse.
Det är ett långsamt förlopp som skildras, dramatiken får läsaren själv tänka sig.
Ändå ges en bild av ett liv och en tragik. En stor varm kärlek uppstår mellan en farfar och en sondotter. Egentligen var sondottern från begynnelsen en besvikelse, ty farfadern hade förväntat sig en pojke.
Farfaderns äktenskap är en sorglig historia i sig. Hustrun flyttar tillbaka till Grekland, medan maken fortsätter att arbeta för familjens uppehälle i USA, dock kommer han hem varje sommar.
Den äktenskapliga kyla som antyds mellan makarna kompenseras av den stora jublande ömsesidiga kärlek som råder mellan farfadern och sondottern. Hon blir hans ögonsten.
Få inblickar ges av livet i USA och egentligen inte heller så mycket om vardagslivet i Grekland. Farfadern har mer eller mindre friat åt sonen och hur det äktenskapet blir är mera sporadiskt antytt.
I en tid med högt tempo och ständigt växlande handling i filmer och böcker, känns en lättläst sakta framflytande bok som denna lustfyllt befriande. Alla har vi kanske någon anförvant som stannat som ett ljust minne och riktkarl för våra liv, långt efter det vederbörande återbördats till sina fäder.
Kanske farfaderns långa bortovaro från Europa berättar också ett stycke svensk historia, där i varje socken någon man i ett mindre lyckat äktenskap vid tiden för den stora utflyttningen gav sig över Atlanten för att sen komma hem efter avslutad arbetstid. I vissa fall lär en sådan procedur ha lyckats. I andra fall har det slutat med tragedier. I en dalasocken hände att en skinnberedare, som gick under epitetet Sockentjurn, besökte kvinnor i äktenskaplig nöd. I backarna kring den by som Ottilia Adelborg skrev en storartad roman om, höll en kvinna på att förblöda.
Men en sådan händelse är så långt ifrån handlingen i Hamdi Özyurts kärlekshistoria som östan är ifrån västan. Utan att vara någon riktig fullträff är boken ändå värd att ägna några lästimmar åt.