43 rätter med bulgur
Funda Özyurt
Storge förlag

Med de nya svenskarna följer också nya spännande maträtter bestående av fjärran ifrån komna ingredienser.
I de äldsta uppslagsböckerna i min skrivholks hyllor, från 1928 och 1942, finner jag inte uppslagsordet bulgur. Ändå påstår författarinnan att det har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden, till 2000 år f/Kr.
Framför allt i Anatolien räknas bulgur som ett av de viktigaste baslivsmedlen.

Bulgur framställs av lätt förkokt och torkat vete, som krossats till gryn i olika tjocklek. Bästa vetesorten för framställningen är inte det mjuka vetet som man framställer vetemjöl av, i stället är det hårdvetesorten durumvete (triticum) som används.

Tidigare har inte bulgur funnits i att tillgå i svenska butiker - men mer och mer håller det på att införskaffas i livsmedelsbutikernas sortiment. Intresset är stort, främst förstås hos de nya svenskarna.

Författarinnan Funda Özyurt berättar hur hon från provinsen Malatya i norra Mesopotamien, fick sig tillsänd från sin mor bulgur. Varje gång hon och hennes man besökte Turkiet så tog de med sig bulgur på hemresan - och ibland tvistade de om hur proportionerna böcker eller bulgur skulle vara. - Du kommer inte att läsa alla de här böckerna, lämna en del kvar, sa hon till sin bokläsande man.

Boken är uppdelad i sallader, som del i en annan maträtt, som biffar, fyllning och rullar, som fyllnad i paprikor, i piroger etc men också som en del i soppor. Varje receptangivning är kompletterad med en färgbild.

Om vi framgent kommer att få se några speciella bulgurrestauranger återstår att se. Men det vore en nisch så god som någon - att där också få höra musik eller uppläsningar från de delar i världen där bulgur är en viktig basvara, skulle göra en folkrestaurang av det slaget mycket unik i vårt land. Kanske det rent av kunde bli så eftertraktat att man som i en restaurang i Jämtland kunde få boka sig år i förväg?

Kanske är det just nu rätt tidpunkt för att puffa åtminstone några pizzerior lite åt sidan?

Erik Yvell