Kolonilotten - världens trädgård
Text: Karine Mannerfelt; foto Ann Eriksson
Stockholmia förlag

Statarna hade sina täppor att odla på och samma förhållanden gällde för många av de sovjetiska jordbruksarbetarna.

Kolonirörelsen blev en naturlig följd av urbaniseringen. Områdena med kolonilotter blev som ett samhälle i miniatyr.

De flesta av dem som inflyttade till städerna kom ur bondebefolkningens djup. Jord hade man vänt och bearbetat sedan barnsben.

Ändå är kolonirörelsen bara lite drygt hundra år i vårt land. Den hade förstås också ideologiska förtecken. Anna Lindhagen var dotter till juristen Albert Lindhagen, som var en drivande kraft bakom tillkomsten av Stockholms nya stadsplaner i slutet av 1800-talet.

Hon skrev ett par rader i en bok som uttrycker ändamålet med kolonirörelsen: "En rå och självisk natur kan förfinas och bliva hjälpsam under inflytanden av det som växer och är beroende av hans omvårdnad."

Anna Lindhagen var sjuksköterska och fattigvårdsinspektör, aktiv socialdemokrat och fylld av ett patos att förbättra livsvillkoren för arbetarklassen. Det var efter ett besök i Danmark 1903 som hon började arbeta för att mark till koloniträdgårdar skulle upprättas i Stockholm.

Den här boken är dignande rik på bilder från den första tidens koloniområden och förstås inte minst från nutidens rörelse.

Strikta arrenden med ganska hårda villkor för byggnaders yta och utstyrsel har alltid rått.

Först ut på dessa kolonilotter var alltså en fattig arbetarklass. Så småningom kom också tjänstemän att ställa sig i kö till dessa lotter med starkt varierande ytor. I föreliggande bok möter man de nya svenskarna, från Kina, Filippinerna, Japan etc i kolonirörelsen; dessa nya svenskar för med sig nya brukningsmetoder och grödor. Inte minst får nya, tidigare i vårt land sällsynta blommor, lyster ute i koloniträdgårdarna.

Flera av de intervjuade bor ute i de ofta trångbodda men väldisponerade kolonistugorna från tidigt på våren till långt in i oktober. Det är bra tycker de flesta - för trädgårdarna får inte alltid vara ifred, pallare förekommer och i ett fall har någon förslagen bytt ut låset i en stuga och hyrt ut den till ett intet ont anande par ryssar.

Kolonilotten och kolonistugan är ett bland många sätt att skapa sig en oas mitt i storstadens brus, det har blivit en livsstil - inte undra på att många tusen i vårt land står i kö för att få förvärva en kolonilott …

Pressmeddelande från: Erik Yvell