ONSDAG 3 JUNI 2020
Forskargruppen vid Uppsala universitet är specialiserade på att utvinna och hantera väldigt gammalt DNA. Ett fyrtiotal fragment från Dödahavsrullarna analyserades i gruppens högteknologiska labb - Foto: Mikael Wallerstedt
DNA från Dödahavsrullarna ger ledtrådar till historiska gåtor
Forskare vid Uppsala universitet har, tillsammans med kollegor i Israel, lyckats utvinna DNA ur de över 2 000 år gamla Dödahavsrullarna. Informationen om djuren vars skinn använts till pergament gör det möjligt för historiker att dra slutsatser om vilka textfragment som hör ihop men också om hur pass representativa texterna verkligen är för judendomen vid den här tiden.
Dödahavsrullarna består av 25 000 fragment av pergament och papyrus som hittades 1947 i Qumran på Västbanken. De gömdes undan där år 70 e. Kr. och är ungefär 2 000 år gamla. De är judiskt religiösa texter och omfattar bland annat de allra tidigaste bevarade bibliska texterna.
– Det är fantastiskt att vi har kunnat utvinna DNA ur det här materialet. De här djurhudarna har bearbetats till pergament, förvarats i ett torrt och varmt klimat i flera tusen år och sedan hanterats av människor igen när de återfunnits. Normalt hade man inte förväntat sig att det ska finnas DNA kvar i de här fragmenten, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Mattias Jakobsson och hans forskargrupp är specialiserade på att utvinna och hantera väldigt gammalt DNA. När det fick höra att forskargruppen i Israel hade kört fast och var redo att ge upp insåg de att de med sina metoder kunde få forskningen att komma vidare. Ett fyrtiotal fragment av varierande storlek fördes till gruppens högteknologiska labb i Uppsala.
– Vi har justerat våra metoder för att få dem att fungera för det här materialet. Det krävde lite uppfinningsrikedom. De här fragmenten är också ohyggligt kontaminerade, säger Mattias Jakobsson.
En av utmaningarna var att sortera bort allt mänskligt DNA. Forskarna ”mappade” den genetiska information de fått fram mot det humana genomet och tog bort det som matchade människa. Sedan fokuserade de på den informationen som var kvar.
Uppsalaforskarna kunde lämna över en hel del intressant information till forskarna som studerar Dödahavsrullarnas historia. Först och främst vilket djur skinnen kom ifrån. De kunde också visa att det är möjligt att avgöra vilka bitar som kommer från samma individ. Om man gör antagandet att en skrift kommer från ett djur kan det här göra det lättare att pussla ihop dokument som fallit sönder i många bitar.
DNA-forskarna kunde också berätta en del om djurens släktskap sinsemellan. Vilka får som tillhört hjorden som levde lokalt i Qumran och vilka får som inte var nära besläktade och förmodligen levt längre bort.
En av funderingarna som funnits kring Dödahavsrullarna är vilka som egentligen skrev dem. Man vet att det fanns en sekt i Qumran som hade en tro och ett levnadssätt som skilde sig en hel del från övriga judiska befolkningen vid den här tiden. Kom alla skrifterna från den sekten och därför bara speglade tankarna och kulturen hos ett snävt urval av den judiska befolkningen?
Den nya kunskapen om materialet texterna är skrivna på stöder tesen att Dödahavsrullarna inte bara representerar den lokala sekten i Qumran utan en större del av judendomen. Flera av texterna verkar ha producerats någon annanstans. Förutom pergament från får som kom från hjordar långt bort fanns det även pergament av koskinn. Eftersom kor var svåra att föda upp i det torra ökenklimatet kring Qumran kom förmodligen även dessa skrifter någon annanstans ifrån.
Genom att med större säkerhet kunna para ihop rätt bitar, och ta isär sådant som visat sig vara felaktigt lagda pussel, har forskarna vid Tel Aviv University även kunnat dra andra slutsatser. Bland Dödahavsrullarna fanns flera religiösa texter i många olika kopior. De berättar samma historia - men inte ordagrant. En Torah-text idag återges med exakt samma ordalydelse var än i världen man befinner sig. För 2 000 år sedan verkar innebörden ha varit viktigare än de exakta orden och så verkar det inte bara ha varit i Qumran, utan även i en större del av det judiska samhället.
Pressmeddelande från: Uppsala universitet
