ONSDAG 1 MARS 2017

Det som göms i en verktygslåda

Verktygsbod
Bernt-Olov Andersson
Reptil förlag


För ganska exakt 40 år sen debuterade snickaren Bernt-Olov Andersson med boken Dagar i New York. Året senare kom hans genombrott med en samling snickardikter, Mellan hammarslag och bandbyte. Jag minns jag anmälde den i Mariestads-Tidningen och var lyrisk över att någon fört byggnadssnickarnas verksamhet och verklighet in i litteraturen.

På den bokliga fronten dröjde det så nio år innan nästa bok anlände. Jag hade då nästan gett upp hoppet om en fortsättning. Men så kom i rask följd en diktsamling, roman på roman och flera utmärkta faktaböcker, där den om Gävleborgsförfattare är ett unikt dokument av uppslagsbokskaraktär.

I Verktygsbod visar han att han reflekterat över vad han som snickare sysslat med. Här ger han en mångsidig, smårolig historik över verktyg, som förekommer flitigt än idag i många viktiga hantverk. En tång blir inte bara en tång, han går tillbaka till grunden. Här får popnittången sin historia, också hur den används och situationer där författaren själv tjänat sitt levebröd på tillämpningen.

Stämjärnet är alltjämt en flitigt använd tingest inte bara när man skall sprätta undan kitt ur fönsterbågar utan också för att få passform vid isättningar, trä mot trä i intappningar etc.

Osthyveln inbillade jag mig själv var en urgammal uppfinning - här får jag lära att den framställdes först 1925 av en norsk möbelsnickare, Thor Björklund i Lillehammer.

Avhyvlingar, har väl nästan varenda yrkesverksam någon gång utsatts för under sin karriär, i synnerhet i yrkets inledande skede. "Företeelsen kan spåras ända tillbaka till mitten av 1600-talet. Den kallades då ´behyvling´ och var en ceremoni som alla snickargesäller var tvungna att genomgå."

Och författaren anger att detta är att jämföra med dagens inkilningssupar och tårtkalas.

I texten om Stöpsleven nämner han en författare som alltför tidigt i en bilkollision lämnade jordelivet. Han höll bara några år tidigare i en skrivarkurs på Vara folkhögskola för amatörskrivare i gamla Skaraborgs län. Kjell Sundberg var hans namn, och denne har lämnat efter sig mycket läsvärda texter, bl a denna rad: "Hur vacker är inte den fjäril som vet att livet är en ljuvlig tillfällighet".

I stycket om Rubank får vi lära oss uttrycket (med många lokala varianter) Vassera tri! Som från början var en svordom och hänförde till Kriste kors. Och författaren hänvisar till epistel 78 hos Bellman, där också detta Vassera förekommer.

Verktygsbod är en skrift att återvända till. Snickaren som använde lod och brytjärn har långt efter den yrkesverksamma byggjobbartiden verkligen återvänt till yrket genom att finna verktygens historia. Träffsäkert, kort och klart, många klargöranden, många aha-upplevelser och härliga skratt framkallar denna verktygsbok.

/Erik Yvell