ONSDAG 17 AUGUSTI 2016

I morfar Albert Vikstens hjulspår

I Alberts fotspår
Anders Berghagen
Albert Viksten-sällskapets årsskrift

Författaren Albert Viksten debuterade för 99 år sedan med en samling berättelser. Uppväxt var han i Graninge, Ångermanland, och med många syskon. Tre av hans bröder emigrerade västerut i Amerika under en mycket ogynnsam period då den stora depressionen inträffade; försörjningsfrågan var svår också här i hemlandet.

Bröderna hade väl knappast inbillat sig att de skulle kunna gräva guld med täljkniv - men bättre än i Sverige trodde de förvisso att de snart skulle få det. I stället blev de arbetslösa och behandlades av myndigheterna snarast som kriminella, berättar Sven Viksten, en av Albert Vikstens söner, som också gjorde en resa i sin far Alberts fotspår. (Brödratrion försörjde sig i nya hemlandet först som trappers, guldgrävare, byggnadssnickare och inte minst minkfarmare). Albert hade gjort resan i mitten av 1930-talet och det äventyret finns återgivet i den drastiskt återgivna reseskildringen Vilda vägar västerut.

År 2014 gjorde så dottersonen Anders Berghagen en resa i morfaderns fotspår och träffade då på flera kusiner i British Columbia. Referaten till morfaderns och dennes bröders strapatser behandlas ingående. Tyvärr har skriften som helhet fått formen av hastigt nedtecknade iakttagelser. Men då och då citeras längre avsnitt av Albert Vikstens egna upplevelser.

Viksten-brödernas resa blev mycket dråplig. Ekonomin tillät dem inte att inskaffa något billigt motorfordon. Inte minst är däckhistorierna ett äventyr i sig. Och tydligen finns några av dessa däck från 1930-talet bevarade hos en av bröderna.

Broder Erik skulle ta ansvar för själva körningen. Albert Viksten hade ett gammalt körkort, som härstammade från en mera optimistisk period i ungdomen. Passfotografiet var taget strax efter målbrottet. Albert skriver: "Polisen tittade först på kortet och sedan på mig. - Och det här skall alltså föreställa er? sporde polisen. - Ja, åtminstone har det gjort det, svarade Albert. - Ni har förändrat er duktigt … ni såg inte alls illa ut i er ungdom …", svarade konstaplen.

Polisen tog en dollar för besväret att utfärda körkortet, ty han var på gott humör och talade mest om fiskemöjligheterna i Cariboo.

Trots en del slarvigt skrivna partier, tycker jag ändå att årsskriften ger en hygglig bild av tiden i BC under 1930-talet och hur förändringarna sedan stegvis skett. Åtminstone borde den föda ett nytt intresse för att läsa Vikstens bok, som kom i tilltagen nyutgåva i Fibs serie 1952.

/Erik Yvell