Tisdag 24 februari 2015
I själens dolda (skatt-)kammare
Lilla smycket
Grate förlag
Tidigt i min konfirmationsundervisning berättade vår konfirmationspräst om hur tidiga minnen sent i en människas liv kan lockas fram.
Den lektionen erinrade jag mig 58 år senare, när jag konfronterades med 2014 års Nobelpristagare Patrick Modianos korta roman, Lilla smycket; i översättning av Pontus Grate.
Fragment i form av röster, gator, skogar och nöjesfält stiger tydligt fram för huvudpersonen Thérèse. Och under berättelsens gång bildar dessa fragment ett flöde av minnesintryck, där pusselbitar läggs på plats. Ty i själens dolda kammare göms skatter, som förklarar samtidigt som lockar tankarna på villospår.
Miljön kan i synnerhet för oss landsortsbor kännas lite exotisk för att inte säga mystisk.
Flickans mor ger sig ut på en resa, från vilken hon aldrig återkommer. Snart meddelas det att modern dött i Marocko. Fadern har hon knappt en susning om - däremot minns hon att andra män förekommit i moderns umgänge.
Modern har varit dansös men en vristskada ställer henne vid sidan av de finare nöjesestraderna. De sista åren som dottern minns henne, har det berättats att hon uppträtt på en del billigare estrader, där droger och ljusskygg affärsverksamhet säkerligen förekommit.
I detta något suddiga läggspel av minnen kan ledtrådarna både förvilla och tydliggöra.
En kväll vid metron tycker hon sig möta sin avlidna mor vid en av stationerna. Hon följer efter henne - men vågar aldrig ringa på klockan till hennes lägenhet.
I en burk har dottern sparat några fotografier av modern, och på ett av dem är hon själv med efter det att de spelat med i en film.
Huvudpersonens miljö är påver - men nu får hon som student ett barnpassningsjobb hos en märklig familj, vars dotter behöver hämtas från skolan sin skola i Paris. Familjens våning är sparsamt möblerad. I detsamma hon inträder erinrar sig Thérèse sin egen barndomsmiljö. Kanske var det just den här våningen hon och modern disponerade tidigt i hennes barndom? Kylan mellan makarna är påtaglig och hustrun har nattliga besök av en okänd man. Exalterade samtal med hög volym hörs i angränsande rum.
En man som översätter från olika radiokanaler blir hon bekant med; och genom att hon efter ett yrselanfall blir hjälpt av en apotekare, försöker hon bena ut vem hon är och vad som hänt inom henne och i det verkliga livet.
Om Sigmund Freud får fatt i detta aktstycke i sin himmel, kan han nog få de motvalls pusselbitarna att slutligen falla på plats. Utan att nu finna gåtans lösning, om moderns existens och dotterns vara i tillvarons labyrint och kaos, ger läsningen en hänförd utfärd i dröm och verklighet.