Torsdag 22 maj 2014

Nu blommar guckuskon vid Hjelmsäter

Redan förra helgen var knopparna stora på Guckuskon vid Hjelmsäter och med den senaste tidens sommarvärme så var det ingen direkt överraskning att den nu är helt utslagen. Blomningen brukar pågå under cirka två veckor så den som vill beskåda denna relativt sällsynta orkidé får nu passa på.

Men av någon anledning ser det ut som om beståndet av Guckusko vid Hjelmsäter har minskat avsevärt om man jämför med för ca 10 år sedan, kanske varierar mängden från år till år beroende på olika förutsättningar eller så är det faktiskt så illa att beståndet krymper.



Guckusko (Cypripedium calceolus, Venus tofflan, gökens sko) är egentligen en outsider bland orkidéerna, men den är väldigt vacker där den växer i klungor. Den har den största blomman av alla svenska orkidéer och är välluktande samt den av våra orkidéer som mest påminner om tropiska orkidéer.

Blommorna saknar nektar men "läppen" fungerar som ett tillfälligt "fängelse" för insekter som efter en stund hittar ut, då fulla med blommans pollen. Guckusko är en högväxt, kraftig orkidé med krypande underjordisk jordstam. Stjälken kan bli nästan en halv meter hög och har tre eller fyra blad. Blommorna sitter vanligen ensamma i toppen av stjälken. Plantan utvecklas långsamt och det kan ta över tio år innan den går i blom.



Guckusko är spridd från Öster- och Västergötland upp till Torne Lappmark samt på Öland och Gotland. Blomman växer i fuktiga örtrika skogar på kalkrik mark. Arten är sällsynt i hela det svenska utbredningsområdet utom i nordöstra Uppland och i vissa områden i Jämtland.

Det svenska namnet guckusko omtalas redan av Linné som i "Flora Svecica" skriver att de kallas guckuskor i Roslagen, och gucku är även idag ett dialektalt ord för gök.



Guckusko är fridlyst och finns med på rödlistan för utrotningshotade arter under kategorin "hänsynskrävande". De främsta hoten mot guckuskon är insamling, kalavverkning samt dikning.