Fredag 11 april 2014


St:a Anna. En Husabyflicka som blev helgon i Ryssland och kan ses på en ikon i Husabykyrkans torn

Många kyrkliga minnen i Husaby

Kanske sprang prinsessan Ingegerd och lekte på en blomsteräng vid Husaby kyrka som tusen år senare skulle bli kyrkogård med hennes namn, fast då hennes helgonnamn Sankta Anna.

Det funderar prosten Erik Långström kring i en artikel i Husaby Hembygdsförenings Årsskrift 2014, som mycket kretsar kring kyrkogården och dess kungliga anknytning. Erik Långström var med och invigde den utvidgade kyrkogården Pingstafton 2013 och berättar här om kvinnan bakom helgonnamnet. Hon var dotter till Olof Skötkonung och hette då Ingegerd. Hon kan ha varit omkring åtta år då hennes far döptes i Husaby av missionären Sigfrid, och döptes då förmodligen samtidigt. Senare gifte hon sig med blivande fursten i Novgorod, Jaroslav med det vackra tillnamnet den Vise, och gick efter hans död i kloster och antog då namn efter Jesu mormor, Anna, och blev senare helgonförklarad.

Hon och maken fick många döttrar som giftes bort i olika kungahus och fortfarande lär det finnas genetiska spår efter henne i europeiska kungahus, kanske även i Sverige. Hon kan ses på en ikon i koret i Husaby kyrka och det finns även ortodoxa församlingar i Sverige som bär hennes namn. Trots det är hon nog okänd för de flesta.

Stig Lundberg skriver i en annan artikel om gravmonumenten, de så kallade Eskilstunakistor, som funnits på kyrkogården men som nu i de flesta fall förvaras som fragment på Historiska Museet i Stockholm. De är från vikingatid eller tidig medeltid och Lundberg funderar kring om de ursprungligen kan ha ingått i gravar för stormannafamiljer med anknytning till just Olof Skötkonung.

Ewert Jonsson kompletterar med en spekulation kring Sigrid Storråda, som enligt sagorna skulle varit mamma både till Olof Skötkonung och Knut den store i England och Danmark. Hon skall ha varit en livsfarlig dam, en vikingadrottning som verkar ha haft lika stor makt som kungarna.

Årsskriften som omfattar 52 A4-sidor har sammanställts av en kommitté med Göran Englund som sammankallande. Där berättas massor i text och bilder om den omfattande verksamheten, men det görs också tillbakablickar som i en stor artikel om lottaverksamheten i Husaby, men också fågelminnen, slåtteräng och mycket annat.

/Hans Menzing