Onsdag 26 mars 2014

Efterkrigstiden, en tillbakablick …

Lars Åke Augustsson
Arne Ruth talar ut
Minner medier moral
Carlsons förlag


En värld är varje människa befolkad … dessa inledningsord i en känd dikt av Gunnar Ekelöf faller mig på läppen, när jag slår igen Lars Åke Augustssons intervjubok (356 boksidor) om chefredaktören och människorättsaktivisten Arne Ruth.

Båda har en gemensam uppväxtplats, Bengtsfors, i Dalsland, där inte minst samhällets bibliotek hade en viss betydelse för deras utveckling till bokläsare och skribenter. Då hade sen länge en humoristisk författare från byn Å i Kramfors för länge sedan lämnat Bengtsfors, Erik Nyhlén. (Det har pratats om en viss skandal den senare lär ha stått för i köpingen, där han varit verksam i Baptistkyrkan, jag har inte lyckats utröna vari skandalen bestått trots brev till församlingen och intervju vid dressinstationen, där ett par arbetare visste att de hört något men ville inte yppa vad!)

Arne Ruth föddes i november 1943 i Tyskland, pappan försvann i slutstriden kring Berlin 1945, mamman Aina, född Frankenberg, var svenska och kom med de vita bussarna till Sverige med sina tre barn och slog sig ned i Bengtsfors hos modern.

Naket berättar Arne Ruth om uppväxten och det som får honom att vända ut och in på det som hände i Tyskland och hur det kunde ske. På folkbiblioteket i Bengtsfors såg han bilderna på koncentrationslägrens likhögar. Han har livet igenom försökt förstå hur det hela kunde inträffa och varför en eftervärld glömt och förnekat det som skedde.

Redan som realskolegrabb dras han in i tidningsvärlden. Tillsammans med en kompis skickar de bilder och skriver referat från idrottshändelser och annat som timar i samhället.

Småningom gifter modern om sig och familjen flyttar till Göteborg. Arne Ruths studentuppsats 1963 utsågs till årets bästa, den handlade om Beröringspunkter och skiljaktigheter mellan svenska politiska partier. Han drar sig fram på lärarvikariat och tidningsjobb. När han extraknäckte på GT träffade han blivande hustrun Lena Persson.

Boken är en fantastisk återblick på tiden efter andra världskriget, inte bara då läget i Sverige utan hans bredd och kunnande sträcker sig över kontinenter. Han berör den suddighet som rådde i den svenska politiken 1940 och den småstadsrealism som existerade. Arne Ruth tycker det är svårt att ursäkta hemmablindheten i svensk historieforskning efter kriget. Han nämner att Ragnar Casparsson var en av kandidaterna som ny chefredaktör för Socialdemokraten 1940, men denne hade ingen chans att få jobbet. Tidigt hade han försökt få LO att ta ställning mot nazismen. Men som bekant fanns en svensk tiger.

I boken framkommer att kung Gustav V hade avancerade planer på att fly hemlandet under första världskriget, då denne fruktade en revolution.

För att kunna förstå krig och skärmytslingar i Europa måste man studera gamla dokument. Vem nämner idag folkmorden av armenier, då det ottomanska riket gått under och Kemal Atatürk tagit makten i Turkiet.

Som framträdande redaktör i Expressen och Dagens Nyheter drar han fram kärnkraften, flyktingssituationen och invandrarpolitiken, bärplockarna. Han berör också Kina där könsfördelningen är så i otakt att det idag finns 18 procent fler män än kvinnor som en följd av ett-barnspolitiken. Situationen i Sverige drabbas också något av detta då de ensamstående flyktingbarnen oftast är pojkar. Hur det på sikt kommer att gå för unga blyga svenska ynglingar på äktenskapsmarknaden återstår att se. Å andra sidan har vi fortfarande en markant invandring av thailändska och filippinska kvinnor till landet, Grangärdebygden i Dalarna är synnerligen frekventerad.

Idag har många glömt Skandiabankens trixande med ägarnas pengar. Det var en skandal på sin tid, Arne Ruth satte ned foten och efter detta har bankerna granskats mera frekvent.

Syrien-frågan tas upp, där tas också journalisternas svåra situation upp. Ruths intresse för grannlandet Norge är förstås naturligt, Bengtsfors är ju en gränstrakt. Han nämner diktaren Henrik Wergelands arbete med Grundlovens paragraf 2, judarna hade inte varit välkomna i Norge. 1851 försvann den paragrafen som utestängde judarna. Wergelands insats för detta hedrades av judar i hela Skandinavien och danska och svenska judar reste ett monument i järnsmide som står på författarens grav på kyrkogården i Oslo.

Den i dagarna aktuella situationen i Europa på Krimhalvön är oroande, hur svarade då vid intervjutillfället några månader tillbaka i tiden Arne Ruth på Lars Åke Augustssons fråga om fredens chanser idag: - "Däremot ser jag Ryssland som ett växande problem. Globaliseringen kommer att gynna de områden där råvarorna finns, som Ryssland. - - - Ryssland utövar påtryckningar mot grannländerna. Det kan få följder även i östersjöregionen. Vi måste solidarisera oss med demokratiska krafter i Ryssland."

Arne Ruth talar ut är en mycket läsvärd bok, en oerhört fin genomlysning av det som hänt de senaste 70 åren och förstås ger den samtidigt ger fina belysningar av den intervjuades privatliv och insatser för att rädda utsatta människor i svåra situationer.

Det skall verkligen bli intressant att läsa Dala-Floda-författaren Lars Åke Augustssons kommande bok om Stig Dagerman.

/Erik Yvell