Söndagen den 8 september 2013

Till minne av Tony som nu vandrat in i evigheten

På söndagseftermiddagen anordnades en minnesstund för Tony Lehrberg utanför Konsum i Hällekis, en plats där han själv ofta satt och filosoferade när han var i samhället. Ett 25-tal personer samlades för att hedra hans minne.



Med en stunds gemenskap över en kopp kaffe delade de närvarande med sig av de minnen man hade av Tony, läste hans dikter i ett häfte han lämnat kvar, tittade på bilder och kände saknad av den man som berört många i bygden genom sitt lite annorlunda sätt att leva, sina filosofiska tankar och sin mänskliga värme.



Exakt när Tony dök upp i Kinnekullebygden kan jag inte dra mig till minnes, han fanns bara plötsligt där, man mötte honom ofta vandrande på vägar och stigar i bygden, sommar som vinter, i regn eller snöstorm. Periodvis sov han ute under bar himmel eller i något vindskydd oberoende av väder och vind, han var en fri själ som trivdes ute i naturen.



Man träffade på Tony då och då, bytte några ord, han stannade gärna och pratade lite, alltid glad och trevlig, men vem var han egentligen, var kom han ifrån, hade han familj, vad hade han jobbat med och framförallt hur kom det sig att han valt att leva det liv som ha gjorde. Det var säker många som hade dessa funderingar, många rykten gick, men säkert var de inte i närheten av sanningen. Några få personer kom att känna honom lite bättre, kanske de någon gång känner för att berätta hans livshistoria.



Då och då försvann Tony från bygden under långa perioder, han var då på vandring genom genom vårt avlånga land, fem långvandringar norrut blev det, hundratals mil traskade han från 2008 och framåt efter att han blivit förtidspensionär.



Under sina många och långa vandringar upplevde han mycket av landets natur och trots att han stundtals var genomblöt, frusen och många gånger hungrig så bar han med sig minnesbilder av sina fantastiska upplevelser. Han sov ofta under bar himmel, kokade sitt morgonkaffe över öppen eld, en pris snus och sång för sig själv hjälpte gott när det stundtals blev långtråkigt under vandringen.



Till sina anhöriga hörde han då och då av sig via brev någon mobiltelefon ägde han inte. Under de senaste åren hade han dock börjat fundera på att bosätta sig permanent på något ställe norröver, Sveg var ett ställe som han tydligen gillade och hoppades skulle bli den plats där han till slut kunde finna ro.



Vintern 2011 väckte Tony en hel del uppmärksamhet i Sveg, då han bosatte sig under en presenning under en gran vid Björnberget. Under dagarna var han på besök inne i samhället men på kvällen vandrade han tillbaka till sin gran mitt i smällkalla vintern med temperaturer ner till -30 grader.



På ett eller annat sätt berörde Tony de folk han mötte på sin vandring, säkert var det flera som avundades hans fria livsstil, hans sätt att ta dagen som den kom och slippa ifrån livets inrutade vardag, slentrian och tristess. Men få är säkert beredda att ta det stora steg det innebär att bryta upp från den trygga och säkra vardagstillvaron och snöra på sig vandringskängorna och ge sig ut på vägarna mot okända mål, men det var just det Tony gjorde och som formade honom till den speciella och varmhjärtade person som många i bygden lärde känna på ett eller annat sätt.



Han återvände dock alltid till Hällekis och Kinnekulle efter sina långvandringar, här blev stället som på sätt och vis blev något av hans fasta punkt i tillvaron. Efter att ha varit försvunnen en tid efter den sista vandringen kom plötsligt beskedet att han tragiskt hade avlidit i sitt tält vid Digertjärn i närheten av Vallsjön sydväst om Sveg i juni detta år, endast 55 år gammal. Hoppas han äntligen fann den ro han sökte under den sista tiden av sitt liv.



Ett eget speciellt minne av Tony är från en kall vintermorgon för några år sedan när jag tidigt på söndagen pulsade mig upp i snön mot Kinnekulles topp. Det var vitt av frost och snö på träden, närmare 10 grader kallt. Jag kom fram till Utsiktstornet såg då ett bylte ligga på ett bord nedanför tornet, trodde det var några klädesplagg någon glömt kvar. Döm om min förvåning när Tony yrvaket tittade upp från sin sovsäck och med ett leende hälsade mig god morgon.



Dagens minnesstund var ett mycket lovvärt initiativ från de personer som på detta enkla sätt ville hedra ett av bygden original som nu styrt sina steg in på den långa vandringen till evigheten. Kanske vill vi framöver hedra minnet av Tony ytterligare och vad vore i så fall bättre än en årlig minnesvandring i hans anda på Kinnekulle, kanske något för initiativrika personer att fundera vidare på.