- Onsdag 10 november 2010 -

Leif Olsson återknyter kontakten med Skara Skolscen



Leif Olsson berättar här om föreställningen "Brev från Louise", bakgrunden, skådespelare och hur han har åtrknutit kontakten med Skara Skolscen.

Bakgrund till pjäsen

En 17-årig flicka arresteras och sätts i fängelse. Efter fem månader deporteras hon till Auschwitz där hon försvinner. Hon är judinna, gymnasist, Hon är fransyska, bor med sina föräldrar i Paris och är en av de många som erfar samma öde. Hennes brott: hon hade inte judestjärnan på sig då hon var på väg till skolan.



Från fängelserna i Fresnes och Drancy skrev hon flera brev i veckan till sin far och sina syskon. Många har bevarats, och översatts till svenska av Leif Olsson. Modern arresterades samtidigt och sändes också till gaskamrarna. Fadern var möbelsnickare och överlevde några år. Syskonen hade i tid tagit sig till Lyon, till den fria zonen.



Louise skrev sina brev på små kort och hennes skrift är så liten att läsarna måste använda förstoringsglas. Hon vara sparsam med papper. Det är hennes äldre syster Nadja som gett Leif Olsson breven att översätta. Louise fick också ta emot brev, men allt censurerades givetvis.



Leif Olsson: Ända in i det sista visade Louise optimism och tycktes tänka mer på syskonens och pappans väl och ve, än på sig själv. Hon skrev mycket om kamrater vars släktingar deporterats, med stark medkänsla, och i synnerhet om mamman som fanns i samma fängelse, utan att de kunde ses. Bara en gång möttes de i en korridor. Hennes beskrivning av det mötet är ett av de mest gripande ögonblicken i breven. "...Nadja...Du anar inte vad vi var glada att få träffas, mamma och jag! Vi kramade varandra i mínst 10 minuter, som aldrig förr, och vi grät som småbarn och sen höll vi varandra i armen. Vi ville inte gå ifrån varandra. Som tur var kom det två vakter samtidigt för att hämta oss när vi skulle inställa oss ...så vi gick dit arm i arm".

Om skådespelaren

Ett tjugotal av dessa brev har Leif Olsson nu dramatiserat. Med den unga skådespelerskan Cecilia Säverman som Louise, sätter han upp en entimmas föreställning som har nypremiär i Skara den 10 november. Musiken i föreställningen är av Schubert och Björn J:son Lindh.



Cecilia är elev vid Skara Skolscen, men har flera år på scenen bakom sig som skådespelare, sångare och koreograf. Leif Olsson: "Hennes sätt att närma sig rollen, att gestalta Louise är så lyhört, så intelligent och äkta att jag grips hela tiden. Sällan jag träffat på en så ung artist med sådan känslighet och så starkt och nyanserat uttryck. Senast var det troligen 1978 - 80 då jag var rektor på Skara Skolscen, och hade Rikard Wolff och Marie Richardson som elever. De har ju sedermera visat sin kvalitet på många sätt vilket gläder mig enormt. För att inte nämna Pia Johansson, vår främsta improvisatör, eller Ing Marie Karlsson och Anna Azcarate. Och den talangfulla Götene flickan Anneli Gunnarsson. Att arbeta med Cecilia Säverman är nu för mig ett fantastiskt sätt att återknyta bekantskapen med Skara Skolscen, som nu tycks få en chans att säkra sin framtid. Jag undervisar numera mest utomlands, och träffar på mycket god teater, men ser till min glädje att kvalitet och konstnärskap verkligen odlas på nära håll, i Skara"

Om Skara Skolscen

Skolscenen är en skola som haft den allra största betydelse för vårt kulturliv. En plantskola som producerat några av våra främsta skådespelare, teaterarbetare, författare och regissörer. "Henning Mankell var en av de första eleverna, Maria Kulle och Inger Svensson (Pippi Långstrump) gick där alldeles innan jag tillträdde. Det var efter att Pippifilmerna gjort stor succé, men Inger var en mycket ödmjuk och kreativ elev.



Jag minns kanske mest den levnadsglada Pia Johansson, mycket empatisk glädjespridare, och en strålande improvisatör redan då. Jag kontaktade Ulf Gran vid Mercuriusteatern i Skåne och Pia fick göra ett års praktik hos honom innan hon sedan kom in på Teaterhögskolan. Konstnären med stort K var Rikard Wolff, som sjöng Jacques Brel och som fick utforma affischerna till de föreställningar vi satte upp. Han gjorde bl a en fantastisk roll som den alkoholiserade sonen i Strindbergs Pelikanen. Marie Richardson var en ödmjuk och lite drömmande flicka från Norrland som fick spela titelrollen i en grekisk tragedi. Hon gjorde det med en sådan utstrålning att vi tappade andan."



När Skolscenens framtid verkligen var i fara för några år sedan sammanförde Leif Olsson Folkuniversitetets rektor Göran Berger med Skara kommun, ett möte som sedermera burit frukt. Skolscenen har numera konkurrens från olika folkhögskolor med teater på programmet, men ingen har sådan gedigen tradition och ingen skola har haft så betydande internationellt utbyte.



Leif Olsson fortsätter: "Min utomordentlige föregångare Carl Erik Proft, Skara Skolscens grundare, ett monument i svensk teaterundervisning, hade värdefulla kontakter inte minst i den östeuropeiska teatervärlden. T ex gästades skolan under hans tid av den stora polska teatergurun Jerzy Grotowski, vilket tilldrog sig stor uppmärksamhet i alla teaterkretsar. I Grotowskis klassiska bok "Towards a Poor Theatre" - Mot en fattig teater, finns ett viktigt kapitel "The Skara Speech" - Skaraföredraget, vilket har lästs av tetaterfolk över hela världen. Under min tid som rektor inledde jag kontakter med engelsk teater och bjöd in tre engelska gästlärare, som var på skolan i några veckor. Detta ledde till ett gästspel i London och Oxford. Där hade vi på programmet bland annat en mimföreställning "Aniara", koregraferad av Brita Holm, skolans välkända rörelselärare under många år."



Nu när Skolscenens framtid verkar säkrad ger det ny optimism åt skolans arbete. Där ges föreställningar av olika slags drama, barnteater, lyrikuppläsningar, musikprogram, Luciaprogram, och i skolans olika salar repterar och övar eleverna ända fram till sena timmen, varje dag. Det är ett hårt arbete, under lång tid som skapar bra skådespelare. Man blir inte stjärna över en natt.

Brev från Louise

"När Cecilia Säverman genomgår sitt elddop i monologen Brev från Louise gäller en timmas absolut koncentration, inlevelse, god talteknik, scenisk närvaro och empati. Hon skall få åskådaren att uppleva, känna, tänka och reagera. Av vad jag sett hittills har hon alla förutsättningar att åstadkomma detta."

Här några rader ur Louises sista brev till fadern innan hon deporterades en kall februaridag 1943:

Min kära lilla pappa!

Sorgliga nyheter kära pappa. Efter faster är det min tur att resa iväg. Men det gör inget. Jag är stark invärtes, liksom alla här för övrigt. Du får inte oroa dig pappa. Särskilt som jag är i utmärkt form när jag åker....

Jag ser ditt ansikte framför mig käre pappa och just nu önskade jag att du var lika modig som jag...

Leif Olsson