Vi vill vara säkra på att skinkorna, revbensspjällen och grisfötterna på våra julbord är fria från dioxin och onödiga tillsatser. Vi vill försäkra oss om att det foder som grisar och kor äter är rent och inte äventyrar djurens och vår hälsa.

Dioxinet i gris- och nötkött från Irland visar på problematiken i den industrialiserade köttdjursproduktionen. Det handlar inte om ännu ett larm, det handlar om att 100 000 grisar från 10 gårdar just nu nödslaktas på Irland. Det handlar om att stora mängder kött redan har sålts runt om i Europa och att köttet även finns inom Sveriges gränser. Flera svenska företag har köpt in grisköttet och vidareförädlat det i sina produkter. Både barn i skolmatsalar och de som bor på äldreboenden har fått köttet på sina tallrikar.

Det är dags för en ändring! Det ska vara självklart att vi som konsumenter ska kunna få god och ren mat. Vi har rätt att veta varifrån maten kommer och hur den har behandlats.

Slow Food har försökt få reda på vilka grisar som äter genmodifierat foder (GM-foder) eftersom vi bl.a. inte litar på att detta foder är rent från bekämpningsmedel. Vid odling av genmodifierade grödor används stora mängder handelsgödsel och bekämpningsmedel, ofta större mängder än det som används vid odling av andra konventionella grödor. Enbart detta är en riskfaktor. Det är idag omöjligt för en privatperson att spåra från vilken gris en konventionell julskinka kommer ifrån och ännu mindre vilket foder grisen har ätit.

Det finns inga krav på att griskött ska kunna spåras bakåt i kedjan och inte vilket köttets ursprungsland är. Nötkött ska däremot enligt lag ursprungsmärkas men i verkligheten är det ändå nästan omöjligt att spåra.

I Sverige ansvarar Livsmedelsverket för att vi har tillgång till säkra livsmedel. Ett motsvarande statligt organ finns på Irland. Hur kan det då komma sig att allt detta kött kunnat passera dessa kontroller och kommit ut på marknaden utan att någon reagerat?

Enligt uppgift kontrollerar det svenska Livsmedelsverket importerat kött endast vartannat år! Verket har också ansvar för kontroll av kött som exporteras från Sverige. Livsmedelsverket har i år fått kritik från EU för sina bristande kontroller och kontrollrutiner. Vi ifrågasätter starkt om detta system fungerar tillfredställande?

Slow Food vet att det är möjligt att producera mat som är fri från gifter och tillsatser. Tyvärr är livsmedelsforskningningen ofta finansierad av dem som tjänar pengar på industriellt tillverkad mat, d.v.s. livsmedelsindustrin själv. Den forskning som livsmedelsföretagen finansierar ligger alltså ofta till grund för godkännande av tillsatser i vår mat. Forskningsresultaten hålls hemliga under förevändning att de är företagens affärshemligheter. Hur skall vi då vara säkra på att allt gått rätt till?

Slow Food kräver därför:

-Att ursprungslandet alltid redovisas på våra livsmedel och att vi som konsumenter har möjlighet att spåra all livsmedel bakåt i ledet.

-Att livsmedelsverket genomför täta och noggranna kontroller av vår mat och ansvarar för att maten verkligen är ren. Vi kräver också klara besked om varifrån dioxinet som förgiftade de irländska grisarna kommer.

-Att statliga medel avsätts till en öppen och oberoende forskning inom lantbruks- och livsmedelssektorn så att vi fortsättningsvis kan lita på att forskningen gagnar konsumenten.

Pressmeddelande från: Slow Food i Sverige