Traditionen att äta mycket griskött vid jul kommer från självhushållets tid. Grisen föddes upp för att ge mat och vid slakten togs alla grisens delar om hand. Scan presenterar här en historisk återblick om grisen och julen.

Julförberedelserna startade på gården redan vid midsommar, då grisen började gödas. Grisen föddes upp för köttet skull och slaktades för att fylla hushållsbehovet av kött. De flesta grisar slaktades på hösten då grisen var rund och välgödd. Men någon eller några grisar sparades till jul.

På självhushållets tid saltades köttet in för att kunna lagras. Skinka, korvar, syltor, revbensspjäll mm är en följd av att man tog tillvara på allt från grisen. Till jul var det en riktig fest då man äntligen fick äta färskt kött.

Julen var inte bara en religiös högtid utan också en belöning för slitet på gården. December var en hektisk tid för gårdsbefolkningen, ölet skulle bryggas, ljusen stöpas, bröd bakas och grisen slaktas.

Det var mycket som skulle hinnas med under slaktdagen och begreppet i svinottan myntades av att grisen slaktades väldigt tidigt på morgonen. Man tog tillvara på hela grisen, av blodet bakades paltbröd, av inälvorna gjordes sylta, fläsket saltades in och späcket användes som smör.

För riktigt länge sedan inleddes julfirandet på Luciadagen - med en julfasta som varade till julafton. Under fastan åt man inte kött, men däremot fisk, och lutfisken infördes som maträtt. Kvällen innan jul, på dopparedagen, doppades det gamla brödet i spadet man kokat fläsket i. Fastan bröts först på julaftons kväll, och man fick äntligen smörja kråset.

Att äta julskinka på jul är tradition från 1700-talet. Innan dess så sparades skinkorna till sommaren.

Julbordet med alla smårätter utvecklades från smörgåsbordet. Smörgåsbordet har i sin tur sina anor i brännvinsbordet från 1700-talet. På bordet stod brännvinskantinen och salta tilltugg. De bättre måltiderna i borgerliga kretsar inleddes med snapsar och traditionen anses av vissa ha ryskt påbrå.

Även så sent som på 50-talet så slaktades julgrisen på gården. Det fanns ingen kyl och frys utan ett kallt matförråd eller skafferi. För att förlänga hållbarhetstiden gjordes bland annat korv, sylta, aladåb, köttbullar, blodpudding. Mat som kunde lagras länge var paltbröd och saltat fläsk.

Paltbröd var näringsrik och proteinrik mat som bakades av grisens blod. Brödkakorna hängdes på en stång över spisen för torkning och kokades när de skulle ätas. Man stoppade även sin egen korv hemma i köket. Mat var värdefullt så allt togs tillvara.

Under julen dignade julbordet av rätter från grisen: julkorv, prinskorv, isterband, grynkorv, syltor, tunga, pölsa, korvkaka, blodpudding, julskinka, köttbullar, grisfötter, dopp i grytan, revbensspjäll., leverpastej. En självklarhet var grishuvudet, som pyntades med ett stort äpple i munnen. Idag äter vi inte längre huvudet men vi ser det ofta som en dekoration på julborden. De rätter vi äter idag på ett traditionellt julbord har sina rötter i medeltidens fasteregler, julslakten och den tidens konserveringsmetoder.

Pressmeddelande från: Scan AB