Bokförläggaren
Krister Gidlund
Gidlunds

På 1960-talet var för mig bokrean i februari årets stora händelse. Här kunde man finna för bara några kronor udda titlar av idag många gånger glömda författare.

Vid ett tillfälle köpte jag på ett bräde 10 ex av Olle Svenssons diktsamling Skallgångshöst, som kommit på LTs förlag 1961. Jag minns den kvinnliga expediten frågade om det var en felbeställning. Jag förnekade detta - men förklarade heller inte anledningen till mitt "storköp". Långt senare gjordes med P. Roland Johanssons bilder och Bengt Emil Johnsons inläsning en film på knappt tio minuter, där Olle Svenssons titeldikt presenterades. Den visades första gången vid en filmkväll i ABFs regi i Mockfjärd, där tre filmare kom och publiken, trots väl formulerad annons, bara bestod av min hustru. Också när vi firade Olle Svenssons hundraårsdag var publiksiffran låg, vi var tre som presenterade programmet och publiken uppgick också till tre personer.

Krister Gidlunds far Alfons kom ur fattiga förhållanden i Malung, gick folkhögskola både där och på Brunnsvik. Fick tidningsjobb på Värmlands Folkblad, hamnade i Stockholm och blev förläggare på Tiden.

Hans memoarböcker tyckte en låntagare med mörkblått sinne och ilska i blick att jag felköpt. En meningsfrände till honom ansåg också att jag skulle bränna den i år Augustprisade författaren P O Enquists bok Musikanternas uttåg, det är trettio år sedan.

Krister Gidlund gick i sin fars fotspår och blev bokförläggare. En diger bok om förlagets utgivning vittnar om mångfald och kvalité.

Idag kan man köpa böcker hart när var som helst. Resultatet har blivit att affärer som enbart vill tjäna pengar på bokförsäljning förstås väljer att plocka russinen ur kakan. Fackbokhandeln får försöka försvara mångfalden. I den mån det nu finns boklådor kvar av gammalt snitt. Idag har bara ca 70 procent av landets kommuner en bokhandel, och många av dessa håller ett begränsat och lättsålt sortiment.

Det tycks ha varit bättre förr, då förläggarna inte kunde påverka marknaden med lockpriser eller aggressiva återförsäljarrabatter. Böcker fick heller inte realiseras förrän på tredje året.

Den tidens räknades, som en normalutgåva, 3000 ex för en roman. På en SFF-stämma för några år sedan klagade Peter Mosskin över att hans böcker inte sålde som förr, en av hans självbiografiska böcker hade bara sålt i 700 ex; detta trots fina recensioner och aktiv marknadsföring av vårt största förlag.

Sedan bokbranschen avreglerats har marknadsavdelningarnas inflytande stärkts. "Men marknaden är som regel märkvärdigt fantasilös och gynnar framför allt ensidighet, snarlika da capon och procenttänkande", skriver Krister Gidlund.

Även om många av 1800-talets författare varit sina egna förläggare, har det ända in i sen tid setts föraktligt på sådana som gett ut böcker på eget förlag eller ihop med kollegor, där dessa gett ut på varandras förlag. Det är inte många år sedan en kvinnlig författare på Bonniers, där hon avpolleterats, lite föraktfullt framförde att jag givit ut böcker på eget förlag. Sedan dess har hon dragit sig tillbaka och svarar varken på brev eller telefon och när hon beställt en antologi har hennes man mött på bron...

I den allt snävare förlagsvärlden ses det inte med dessa pepparögon längre på egenutgivare. Idag är det nästan omöjligt för en poet att komma ut om inte egna slantar satsas. Också, i lyriksammanhang, stora namn säljer allt sämre på marknaden. En kvinnlig lyriker som varit publicerad i de stora litterära tidskrifterna fick en beställning på sju ex från Bibliotekstjänst, ett annat bokförlag köpte sex ex, i övrigt var det försäljning från några boklådor, summa summarum 16 ex. Som tur var fick boken stöd från Kulturrådet, trots att en kvinnlig, numera död, kritiker ringde och närmast skällde ut mig, då hon tyckte boken var äcklig, det stod något om fjortonde älskaren eller liknande.

Åttio procent av de förlag som förekom på marknaden 1976 är idag antingen uppköpta eller nedlagda. 1976 gav Bonniers, KF och Natur och Kultur ut sammanlagt 91 titlar under beteckningen "svenska berättare". Trettio år senare var antalet bara drygt hälften. Än värre är det för lyriken, 1976 fann man 31 titlar, trettio år senare bara sex. Däremot ges idag ut minst en kokbok varje dag.

LTs var en gång ett fint förlag, jag lärde personligen känna Karl-Fredrik Björn från Voxna, han var chef där ett antal år. 1976 noterades förlaget för 213 titlar, ändå försvann det. Mycket märkligt var det, som inte Krister Gidlund nämner, att förlaget utlyste en romanpristävling för att bara något år senare lägga ned förlaget. Det hävdades att Natur och Kultur skulle överta förlagets författare, vilket skedde högst enstaka, om alls.

I början av 1980-talet hade Krister Gidlund blivit uppringd av sekreteraren till en storförläggare. Förläggaren ville se Krister på lunch. Förläggaren ville köpa Gidlunds förlag. Krister tänkte förstås att deras utgivning varit till belåtenhet - men storförläggaren svarade: - Nja, hördu. Se böcker, det har vi.

Vi talar om mångfald - men alldeles klart är att förläggarna av storformat vill driva det mot färre titlar och större upplagor. Onekligen en oroande utveckling, inte minst för landsbygdens skrivarskrå.

Precis lätt är det förstås inte heller för små udda förlag att komma in och bli representerade i de båda stora bokhandelskedjorna: KF äger Akademibokhandeln och Natur och Kultur har gått in i Bokia. Vi riktigt små, obehövda skrivarskruttar, som vänslas med hemdatorer, vet att det till och med är svårt att få vara representerade i kommunens turistbyrå, i synnerhet om man i texter vänder udden mot myglare och omryggenhållare.

Att få se nytillskott i skrivarskrået är också svårt idag. Fackförbundstidningarna publicerar visserligen en del skönlitterära bitar, men inte är det som på Anders Hernmarcks tid i Byggnadsarbetaren. Land höll sig med en urstyv kulturredaktör, Nils-Eric Björson - när han pensionerades försvann snabbt veckans dikt och tidningen började mer likna en vanlig skvallertidning, där de redan kända lyftes fram ytterligare.

Att sia om framtiden är svårt. De små författarna får krympa sig allt mer - ty de som kan ta för sig, gör det också. Vi som gör program får finna oss i om en kulturnämnd satsar en tusenlapp, sen får det vara hur många agerande med som helst.

Värst är att alla bara följer med. Ska man idag göra verkliga bokfynd, besök då biblioteken just som de fått hem senaste kartongen med litteraturstödda titlar. Det som speciellt utsedda experter valt, som god och viktig litteratur, ställs bara på hyllan till salu, 25 kr för en kasse kan göra att man kommer hem med splitternya diktsamlingar, värda i bokhandeln minst 2 500 kr.

Krister Gidlund sätter i sin tillbakablick på förläggaryrket verkligen fingret på hur en bransch förändrats - och där den smala livsvärnande litteraturen alltmer fått stiga tillbaka. Idag är det snabba klipp som gäller!

Erik Yvell