- Det är helt otroligt. Jag hade anordnat kårkväll för att hålla mig sysselsatt, vi drog in 134 kr i dricks som vi ska skänka till Röda Korset. Jag vill samla in mycket pengar till Röda Korset...."

Emma engangerar sig i Röda Korsets arbete för flyktingungdomar.
- Jag trodde man måste vara psykolog, socionom eller terapeut. Men nu vet jag att det räcker bra med att bara vara sig själv, säger Emma Johansson, om sitt uppdrag som frivilligledare för en flyktingtjejgrupp.

- Vi på Röda Korset som haft möjlighet att lära känna henne vet att finare människa får man leta efter, säger Therese Nordin, projektledare på Röda Korset.

Varje torsdag kväll tar Emma Johansson tåget från Uppsala till Stockholm, hoppar på tunnelbanan mot Blackeberg och går sedan en kilometer till Blackebergs övergångsboende. Resan tar närmare två timmar. Hon är hemma igen i Uppsala strax efter elva på kvällen.

Men belöningen kommer. Emma Johansson hinner inte ens få av sig ytterkläderna innan ett gäng småtjejer i huvudduk överfaller henne. Kramkalas utbryter. Fnissandet överröstar nästan Britney Spears i bakgrunden.

- Tidigare tyckte jag att jag hade fullt upp med skolan och mina andra engagemang, säger Emma Johansson när hon till slut satt sig i ett litet sidorum. Utanför vrider någon upp volymen på Britney Spears. Lilla tjejgruppen har träff. Emma Johansson är ledare för gruppen som kommer efter.

- Men det går ju faktiskt att prioritera om. Och det är fantastiskt att vara till glädje för någon annan, berättar Emma Johanson medan ögonen glittrar.

Röda Korsets ungdomsförbund är ansvarigt för tjejgrupperna. Upplägget för gruppen med flyktingtjejer ser dock lite annorlunda ut än för tjejer med svensk bakgrund. Ledarna lägger mindre fokus på kvinnors frigörelse och sexualitet. De här tjejerna har ju ett helt annat bagage. Och idealen ser lite annorlunda ut i deras familjer. I stället koncentrerar sig ledarna på att ge tjejerna en fristad, ett ställe där de får prata om vad de vill, får växa och ta plats. Men mycket handlar också om att ha roligt.

-Visst var jag nervös innan jag skulle hit första gången. Jag var rädd för att säga fel saker, trampa i klaveret. Men det gick hur bra som helst, säger Emma Johansson.

- De är så goa, säger hon på sin milda skånska.

Utanför dörren har Britney tystnat. Lilla tjejgruppen har gått hem. De äldre tjejerna står utanför och trampar. Även nu blir det kramar istället för handskakning. Flyktingtjejerna passar fint i Röda Korsets kram-kampanj.

Den här kvällen börjar med att tjejerna slänger sig ner i en soffa, sätter sig tätt ihop och låter ett värmeljus vandra mellan händerna. När det blir deras tur ska de berätta om hur de mår i dag och om det hänt något roligt. Även ledarna berättar om sin dag.

- Jag behöver bli bättre på svenska, säger hon och letar lite efter orden.

- Sen skulle jag nog vilja bli apotekare.

- Jag vill bli polis tror jag, kontrar Heba.

- Det bästa med tjejgruppen är att vi får träffas. Vi blev kompisar direkt, säger Heba, innan hon kastar sig över lådan med pärlor som Emma Johansson plockat fram.

I kväll blir det armband och halsband. Kanske julklappar till en lillasyster eller storasyster.

Pressmeddelande från: Röda Korset