Till stallet
Det är dags att ställa in den gamle kusen i stallet. Eller ångloket om ni så vill. Det är liksom färdig-tjåstat nu. Havresäcken ger inte längre tillräckligt med näring. Eller de inskyfflade koks-styckena att värma upp ångpannan med till full kapacitet.
Såväl kuse som ånglok fanns i barndomslandet på Blomberg, dit jag ständigt återvänt i de här spalterna. Kusarna drog mjölkskjuts och grevetrilla från Säteriet ned till stationen. Fast när detta senast skedde känner väl knappast någon av dagens Blombergsbor till. Där råder helt andra tider nu.
Och järnvägens smalspårs-ånglok försvann definitivt i samband med breddningen för 40 år sedan även om en liten uppfattning om hur det en gång begav sig kunde anas när några järnvägsentusiaster lät ett ångloksdraget museitåg ånga sig upp över Kullen och tillbaks en gång i somras.
Det är många gamla vyer och personer från fordomdags som passerat revy under den tid de här kåserierna publicerats. Men nu får också dessa minnen gå i graven och eventuellt lagras i någon virtuell himmel dit bara HK-redaktören har nyckeln.
Själv kommer jag att lägga ned pennan ("låta tangentbordet få en chans att återhämta sig") - kanske inte för gott, dock betydligt mindre frekvent än hittills. Det sker med tämligen gott samvete om att ha bidragit lite grann med att ge en yngre generation en del inblickar i hur det gick till en gång i tiden på Kinnekulle. Eftersom jag inbillar mig att HK:s läsare inte är särskilt lastgammal.
Bevis i den saken brukar då och då återfinnas i HK:s gästbok där en och annan då och då brukar ondgöra sig över vissa tidens tecken och företeelser. Som t ex att Hällekis är "ena rektijer sket-hôla", men vilka mindre orter skälls inte för dylikt av lite yngre personer som naturligtvis vet bäst om hur det borde vara. Och som därför ger av sig av några år - för att längre fram i livet kanske återvända till sina rötter, åtskilligt klokare än när de gav sig iväg. Och för att med vunna erfarenheter dra hembygds-lasset vidare i utvecklingen.
Hällekiskuriren är ett osedvanligt lyckat exempel på hur entusiasm, datakunnande, blick för det grafiska och inte minst näsa för lokalnyheter utvecklats över åren till en fullödig nätprodukt av första rang. Det har varit en stor förmån att få vara med på den resan och till en del medverka till riktningsangivelsen.
Men nu ställer jag in kusen/ångloket i spiltan/stallet. Inte för gott. En och annan utflykt kommer det säkert att bli i trillan eller framför de gamla kupévagnarna. Och då kommer jag naturligtvis att rapportera i en eller annan form.
Till dess ber jag bara att få tillönska såväl läsekrets som medarbetare i HK God Jul och Gott Nytt År! Och tack så länge för den tid som varit!
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist".
Skicka till ramky@telia.com DS.