Resultaten från fågelinventeringen i juni i år är nu klara. – 2002 var ett rekordår, berättar Thomas Landgren som har sammanställt resultaten. Fiskmås, gråtrut, silltrut och fisktärna var fler än någon gång tidigare sedan de årliga inventeringarna startade 1993. Fiskmåsen är Vänerns vanligaste sjöfågel. I år inräknades nästan 11 400 individer. Speciellt intressant är att gråtruten hade sitt bästa år (8 282 individer) trots att många dog i en virussjukdom förra året. Gråtruten är Vänerns näst vanligaste sjöfågel, och det häckande beståndet är uppenbarligen mycket livskraftigt.

Skräntärna och roskarl fanns i låga antal, två respektive sex par. Vänern är den enda insjö i Sverige där de två arterna häckar. Roskarlen har minskat i antal och är jämte skräntärnan, som alltid varit mycket fåtalig, Vänerns mest hotade fågelart. Orsaken till att roskarlarna blivit allt färre i Vänern och även utefter Sveriges östkust, där de finns i större antal, är inte känd.

De häckande storskarvarna ökade med 7 % till 1 650 par. Skarvarna har få naturliga fiender, men havsörn har visat sig vara en. – Förra året återkom havsörnen som häckfågel till Vänern med två par, och i år fanns tre par berättar Thomas Landgren. Minst två skarvkolonier har försvunnit sedan örnar börjat utnyttja skarvungar som en födoresurs. Vid inventeringen inräknades dessutom 60 revir av storlom och 63 av strandskata, vilket är nära genomsnittet. 365 småskrakar är däremot fler än något tidigare år. Vitkindad gås påträffades häckande i Vänern 1993 och har sedan dess ökat i antal. I år bröts dock den uppåtgående trenden och ornitologerna hittade endast 5 vitkindade mot 22 året innan.

Pressmeddelande från Vänerns vattenvårdsförbund