Uppfödning av vildsvin i hägn har under de senaste årtiondena blivit allt vanligare i landet, för jakt och i livsmedelsyfte. Detta har även medfört att en och annan gris rymt här och var i landet och har nu skapat en etablerad stam av vilt levande vildsvin i Sverige.

Ännu har vi inte sett några vilda grisar bökandes runt i markerna kring Kinnekulle men det är troligen bara en tidsfråga då de synts till både i Vara trakten och på Kållandsö.

Vildsvin i den svenska faunan är ingen direkt ny företeelse, de kom redan hit för 8000 till 10 000 år sedan, samtidigt som människan efter den senaste istiden.

Fram till slutet av 1600-talet skall det ha funnits en ursprunglig stam på Öland, men hård jakt orsakade att de utrotades. De återinplanterades dock redan 1723 men böndernas protester medförde att de återigen utrotades runt 1770.

Nu efter över 200 års frånvaro börjar de åter att etablera sig i landet, riktig fart tog det på 1980-talet och nu finns livskraftiga stammar i delar av Götaland och Svealand, mest i kustlänen. Trots stundtals hårt jakttryck ökar de i antal då vildsvinen har en förökningstakt som är bättre än något annat klövvilt.

Man befarade 1980 att vildsvinens härjningar och skadegörelse på skogs- och lantbruk skulle bli avsevärt om man inte satte stopp, ett beslut om total utrotning togs med undantag för Tullgarn och Mörkö. Detta beslut revs upp 1988 då riksdagen beslöt att vidsvin tillhör vår ursprungliga fauna. I dag lever runt 8000 vildsvin i de svenska markerna.

Vildsvinet är ett skyggt djur som sällan syns till under dygnets ljusa timmar, det försöker i möjligaste mån att undvika kontakt med människor, ett mycket gott luktsinne hjälper till med detta. Kommer "grisen" i ett trängt läge kan den bli ytterst aggressiv och kan göra snabba utfall, galten med sina skarpslipade betar kan ställa till med svåra skador på både människor och djur, även suggan är inte att leka med då hon med kraft försvarar sina kultingar.

Svinens kost är varierande, de äter det mesta som finns i det område de befinner sig i och är anpassningsbara. Men huvudfödan består i bl.a. gräs, blad, rötter, frukter, mask, smågnagare och kadaver.

Suggorna kan under gynnsamma förhållanden föda upp till tre kullar på två år, med upp till sex kultingar åt gången. Att de förökar sig i rask takt beror på att suggorna redan under första levnadsåret blir könsmogna.

Vikten på suggorna ligger ca 80-90 kilo, medan galtarna är både större och tyngre, 150 kilo är ingen ovanlighet, längd ca en 1,5 meter och mankhöjd på en meter.

Årligen fälls 3000 till 4000 svin i landet, jakttiden är mellan den 16 april till den 15 februari, årsunge få jagas hela året, sugga som bär på kultingar är firad. Jakten kan bedrivas under dygnets alla timmar, och med vissa restriktioner får även fast belysning användas.