Friherre Carl Klingspor (1847 - 1911) gifte sig 1879 med friherrinnan Louise Silfverschöld (1859 - 1934) från Koberg. När sonen Wilhelm (1881 - 1963) var 1 år anställdes en barnsköterska från Göteborg som hette Augusta Larsdotter f 1857. Utom barnet skulle hon sköta all tvätt åt herrskapet. Hon blev mycket uppskattad och avhållen, vilket framgår av följande.
Augusta ville gifta sig 1886 med skepparen och senare kalkförman Carl Andersson f 1865, son till mjölnaren i Sågerstad kvarn, Anders Larsson, som före folkskolans tid varit ambulerande lärare ute på Kolland.
Familjen Klingspor såg helst att Augusta varit kvar i tjänsten. Hon stannade också ända till bröllopet, som ägde rum först i november månad.
Augusta fick 50 kronor av herrskapet i bröllopsgåva, en stor summa på den tiden, då en pigas årslön bara var några kronor. Herrskapet betalade även bröllopet, en fest, som pågick i tre dagar.
En sömmerska sydde brudens klänning. En annan sömmerska, som bodde i grindstugan, sydde även en del kläder åt henne. Unga fröken Silfverschöld, som även hette Augusta, band myrtenkronan.
Brudens mor bodde i Göteborg men brudgummens mor var död, varför bröllopet stod hos brudgummens far och syster i Sågerstad. Några töser klädde bruden och ett par vänner till brudparet fungerade som värdfolk.
Då var det inte så vanligt med kyrkbröllop. Därför vigdes brudparet i Medelplana prästgård lördagen den 6 november 1886, dit de kördes i herrskapsvagnen med herrgårdshästarna. Fyra äldre män följde med som vittnen.
Utom den svart klänningen och myrtenkronan hade bruden kängor på fötterna. Hon var dessutom ovanligt väl klädd i särk och byxor av fint linne. I utstyrsel hade hon sex underkjolar, tre yllekjolar och tre flanellkjolar. Vitsömmerkan i grindstugan hade hjälp henne att sy lakan och sticka täcke. Sedan fick Augusta själv sticka täcken som gift.
Av brudgummen fick bruden en psalmbok, tryckt 1883 men fin tyck stil. Pärmen var klädd med sammet med ett förgyllt kors. Den var fin med guldsnitt och kors som knäppe.
När brudparet kom åkande från prästgården, möttes de långt upp i skogen av en spelman, som sedan tågade före och spelade ända hem till Sågerstad. Där var middagen redan färdig. Det bjöds på fruktsoppa, kött och fiskpudding, öl och brännvin. -"Måtro då va´ han gla´er", sa Augusta om brudgummen. "Men brännvin, de´var min fasa!". På kvällen dansade man. Alla skulle dansa med bruden och ge danspengar. De dansande gav mycket olika från 25 öre till 5 kronor. Men Augusta fick mycket pengar, för det var så många skeppare, som var med. De betalade spelmännen och samlade ihop pengar till brudparet.
Man dansade hela natten. Danserna var: "polske å vals å polkett å mazurka i turer. Polske dansade di bäst. Di neg inte. Allihopa dansade, di gamla gummorna me´. Di hade kjolar så vida, så di slog mot väggera." Gubbarna var klädda i vadmal och stövlar. En gubbe hade stora "krögstövla", men han dansade bra ändå. Augusta hade roligt, även om hon själv ej dansade så bra, eftersom hennes föräldrar hade uppfostrat henne strängt.
I äktenskapet föddes tre flickor och två pojkar. Den yngste, Isidor Andersson f 1899, blev bla prickhållare i Hönsäters hamn under en lång tid, och nu bor han sedan många år tillbaka i en egen villa i Sjösäter.
Det var ej underligt, att många skeppare var med på bröllopet. Sågerstad ligger när Råbäcks hamn, och på 1880-talet var hamnen merendels full utav skutor med vita segel. Man fraktade kalk och sten sjövägen, då järnvägen ännu ej kommit till.
Och så var det ju en skeppare, som gifte sig!
av Arthur Andersson, nedtecknat någon gång på 1970-talet