Vid starten på Stalpa

På fredagskvällen vid halv åtta släpptes de första vandrarna iväg från den gamla fotbollsplanen "Stalpa" på den drygt en mil långa Kinnekulleknallen, eller nattvandringen som den också kallas. Redan då var kön till starten över hundra meter lång och dessutom i flera led, därtill kom också en kö i riktning från Hellehof, men allt förflöt smidigt och efter en avgift på 40 kronor kunde vandringen upp genom Bredängen ta sin början.

Vädret kunde väl knappast ha varit bättre, en strålande sol på en klarblå himmel, lite blåsigt men det höll ju vandrarna svala och flygfän borta. Efter den halvtimmas gångmarsch på en grusväg full av folk nåddes Friluftsfrämjandets stuga, här var en vätskekontroll strategiskt utplacerad, och trots att kön var

Vätskekontroll

lång lät sigde flesta smaka av dryckerna, uppförsbackarna hade lockat fram en och annan svettdroppe i pannan. En kort vila och kanske samspråk med någon påträffad bekant innan vandringen fortsatte, nu hägrade Högkullens utsikt, men innan dess så återstod själva toppbestigningen.

Krögaren Björn Lindbergh, Vin och Pimpinella, som även arrenderar utsiktstornet, tar emot besökare som vill beskåda utsikten från tornets topp

När 50 minuter gått av vandringen så hade den fagra utsikten över ett solnedgångslandskap över Vänern och Kålland beskådats från drottningstenen, utsiktstornet hade besökts, kanske för en uppfriskande glass eller ett besök i toppen på tornet, de 117 trappstegen var mödan värd då utsikten denna dag var bedårande. Nu gick färden vidare förbi "röda soffan", i år lästes det dock ingen poesi på denna utsiktsplats där dock många ändå stannade till för att njuta av de sköna vyerna och den nedgående solen som lyste upp kvällshimlen med ett orangerött skimmer.

Trångt på stigen upp till Drottningstenen

Efter samanlagt en timmes vandring nåddes Salen, här kokade blåbärssoppa i stora kittlar över öppen eld, och de som kände för att köa ännu en gång fick en mugg av den värmande drycken, vilket kanske kunde behövas då Salens öppna yta gav fritt spelrum för den nu friska och lite kyliga vinden. Korv med bröd och dricka fanns

Utsiktstornet besöktes av många

även att köpa för den som ville stärka sig ytterligare inför den återstående vandringen ner från Kullen.

När stenbrottet nalkades efter en vandring på totalt en timme och tjugominuter var den blodröda solen på väg att försvinna ner bakom Läckös vita fasad och ett kolloristiskt skådespel i alla nyanser av rött utspelade sig på aftonhimlen över Kålland. På vandring ner för stenbrottets sida kantades stigen av hundratals marschaller,

Fika i den nedgående solens sken

de som kom hit senare när mörkret lagt sig fick uppleva en säregen stämning med alla små ljusklickar i det stora brottet. Kinnekullekörens finstämda sånger från botten av stenbrottet klingade ut mellan de stora bergssidorna som gav bra resonans åt tonerna.

Nu återstod själva slutspurten, en vandring längs med den lilla sjön, sen uppför stenbrottets andra sida, vidare på små stigar genom en natur i underskön vårskrud med hav av vitsippor.

Blåbärssoppa och korv i Salen

Så med ens var man ute på Cementas gamla truckväg, nu var det bara en transportsträcka kvar, men de återstående raka vägarna kändes mer jobbiga än alla backar man avverkat under kvällen.

När målet nästan var i sikte fanns det dock de som valde en stund av avkoppling i Hönsäters kapell innan målgången, här kunde man även njuta av finstämd orgelmusik när man varvade ner efter vandringen.

Efter två timmars marsch i Kinnekulles natursköna miljöer hade mörkret jagat bort solens sista strålar, nattvandringen var nu ett faktum, men bara för de som fortfarande hade långan

På väg ner i stenbrottet

väg kvar till målet. För oss som redan passerat målflaggan återstod uthämtande av ett välförtjänt diplom, kontroll av startkortet för att se om man hade haft turen med sig och

Målet är nått

kunde uthämta en av alla de vinster som utlottades, sen smakade det alldeles utmärkt med en kopp kaffe och en fralla i skolans matsal innan Kinnekulleknallen definitivt var till ända för denna gången. Nu återstod bara transporten hem.

Trots att det denna dag även var Vallevandring så kom det totalt 3445 vandrare till Kinnekulleknallen, 266 av dessa var barn.