I helgen kom våren på allvar till Kinnekulle, solen sken från en klarblå himmel och temperaturen letade sig upp mot 13-15 grader, inte så dåligt så här års.

Enligt meteorologiska termer så är det vår när dygnets medeltemperatur en längre tid håller sig över nollan, men det vet jag inte om vi kan lita på längre då den definitionen även stämmer långa tider under de milda vintrarna vi haft de senaste åren. Nej, jag förlitar mig nog hellre på de sedvanliga vårtecknen, tussilago, blå- och vitsippa som med sina färgklickar lyser upp markerna efter vinterns murriga färger, när träden börjar knoppas och solen värmer i skinnet, då är det vår.

Genast får man börja rota i lådorna efter de i höstas nerpackade kortbyxorna, nu skall de åter komma till heders, för så fort solen är uppe och det är över 10 grader så skall de på, ett vårtecken gott som något, och jag var inte ensam, flera kortbyxklädda herrar sågs flanera på gatorna i helgen.

Det är nog få saker som är årligen återkommande och varje år lika efterlängtad som våren, denna den första grönskans tid när naturen så smått börjar vakna till liv och väcker upp de slumrande livsandarna är en magins tid, det är inte svårt att föreställa sig forntidsmänniskans lättnad när våren kom som en befriare från alla strapatser man fått stått ut med under vintern, än en gång hade man överlevt och kunde nu under några månader njuta av livet.

Lika drastiskt har vi väl knappast i våra dagar, men visst känns det som en befrielse när vinterpaltorna kan arkiveras, däcken med dubbar bytas ut och utemöblerna med tillhörande grill ställas på plats inför kommande avkopplande kvällar i goda vänners sällskap. Dessutom är ju den hägrande semestern i snabbt antågande, den har man ju väntat på sen den tog slut förra året.

Våren är även Kinnekulles tid, det är nu vi skall uppleva vår hembygd, före turistströmmen anländer, ta en promenad i den påbörjade grönskan i Munkängen, ett besök vid Lasse i bergets grotta bland myriader av vitsippor, vattenkaskaderna från Martorpsfallet, utsikten från Högkullen eller kanske en tur på vandringsleden runt Kullen. Eller varför inte passa på att återupptäcka hembygdens historia, nu slipper vi trängas med turisterna och kan i lugn och ro få en inblick i vår forna historia vid besök i Husaby och Forshem och alla andra ställen runt Kinnekulle som på ett eller annat sätt tillhör vårt forna arv.

Men passa på och njut av våren nu, den är snart över, grönskans spädhet byts snart mot en rejäl lummighet och besöksskarorna, som i år förväntas slå alla rekord, söker sig till omgivningarna för att beskåda naturen och vandra i den där Arns fotspår, som nu är på modet.

Men än kan det komma smolk i bägaren, hur många fina och varma Valborgsmässoaftnar kan du blicka tillbaka på, själv kan jag inte minnas annat än snålblåst och snöglopp när man huttrande står och försöker värma sin frusna lekamen framför den tillsynes allt för snålt tilltagna vårbrasan, men i år har vi nog tur…..