Arn-helg har den kallats, de två dagar som det genomförs ett omfattande program på de olika "Arn-orterna", men i grund och botten är det nog Arn som får stå som draghjälp för att locka besökare till bygden och sen presentera den verkliga historien för dom som reser i Arns fotspår, men visst nämns Arn och historien kring honom men fokuseringen ligger helt klart på bygdens egen historia.

För att återuppleva lite av bygdens historia bestämde jag mig för att göra besök i Forshem och Husaby denna Arn-helg för att se vad som erbjöds. Första etappen blev till Forshem där Brattefors Lek och Lantkök ställt upp sitt "Ynglingaspel" bakom Gästgiveriet, ett Gästgiveri som denna dag gick på högtryck med ett flertal bussar inbokade. Vid kyrkan hade det samlats en skara med ett 40-tal personer som fick en innehållsrik guidning av kyrkan och dess unika stenreliefer av Arn-guiden Eva Maria Friberg.

Efter kyrkobesök i Forshem så ställdes kosan mot Husaby och en medeltidsvandring. Samling utanför kyrkan där guiden Cia Lantz hälsade välkommen, promenad upp till Husaby biskopsborg, men först ett stopp vid den kristna runstenen som finns på kyrkogården och lite historia kring denna. Med en klarblå himmel ovanför våra huvuden och en strålande sol skinandes genom ett begynnande lövverk passerade vi de utslagna gullvivorna på prästgårdens gräsmatta innan vi kom upp till borgruinen där vi möttes av fiolmusik.

Cia berättade historien kring borgen men även en hel del om olika gillen som fanns på medeltiden, festgillet var som de övriga strikt reglerat och höll man sig inte inom ramarna så fick man böta till gillet. Vi fick även reda på att midsommar på medeltiden var häxornas natt, och jag som alltid trott det var på påsk som de härjade, där ser man. Biskopsborgens historia är dock kort, efter bara en 50-årig glansperiod så kom Gustav Vasa och brände ner alltsammans till grunden för att visa sin makt över kyrkan. Besökarna fick sen själva strosa runt och undersöka borgens skrymslen på egen hand efter det att Helena Ambertson framfört musik på spillåpipa, mungiga och fiol. Spillåpipa är ett gammalt flöjtliknande instrument, om det är medeltida är kanske osäkert men det är i alla fall bra gammalt, idag förekommer det mest i dalarna och norröver.

Tittade in en kort stund i kyrkan för att bl.a. ta en bild på det lilla besynnerliga fönstret som finns framme i koret, det kallas hagioskåp, förr i världen fick de som av någon anledning inte fick komma in i kyrkan stå utanför och titta in på mässan genom detta fönster. Kyrkan kan även stoltsera med en unik biskopsstol, ett mynt präglat av självaste Olof Skötkonung och en munkbänk. Olof och hans drottning Estrids gravar finns enligt traditionen framför kyrkans ingång, men troligen är de ditflyttade när stenkyrkan byggdes, den ursprungliga platsen var nog bakom prästgården där den gamla begravningsplatsen fanns. Olofs kungsgård kan ha legat på samma plats som biskopsborgen, vissa fynd talar för detta. Begav mig sen i hast ner till Götene för en bit mat innan jag åter ställde mina steg mot Forshem. Inne i dunklet i det lilla pilgrimshärbärget serverades det rykande "Esau-soppa" som flera passade på att smaka, gick man sen till Pastoratsgården så kunde man få en kopp kaffe och våffla samt bläddra i en uppsjö av böcker som till största delen behandlade traktens historia. Här hittade jag även den nyutkomma böckerna "Kristusgraven på Kinnekulle" och "I Arns fotspår", den senare med ett långt förord av Jan Guillou där han berättar om hur Arn historien kom till, samt många fina bilder och målningar och rekonstruktioner av medeltida miljöer.

Bakom pastoratsgården höll Forshems scouter till, Åselie Skog och Benny Windestål tillverkade riddarkors av tenn, ett kors man tog fram på ett riddarläger som scouterna hade för några år sedan.

Klockan var nu tre och det var dags för invigning av det nya stenmuseet i Forshem, ett par hundra personer hade samlats när Christina Klingspor höll invigningstalet och klippte av det blågula bandet, kyrkoantikvarie Ragnar Sigsjö, som medverkat till iordningställandet av detta museum berättade lite om hur man hade gått tillväga, att speciellt släpljus fick mönstren i stenarna att framträda extra tydligt så man till och med kunde se mejselhuggen från de forna stenmästarna. De liljestenar och gravstenar som finns i museet kommer från Forshem, museet är unikt i sitt slag och det finns få motsvarigheter i Västergötland, endast i Gökhem och Kållands Råda finns något som kan likans vid ett stenmuseum. Han nämnde även de unika reliefer som sitter på kyrkan, de är helt enastående och bland det finaste som finns i landet, under medeltiden var de målade i starka färger. Men enligt Sigsjö så måste de plockas bort från kyrkan och bevaras för framtiden i likhet med stenarna i museet, för om inte detta sker kommer de att vara helt förstörda om något hundratal år. Stentavlan ovanför ingången till det lilla stenmuseet, som förr användes som bårhus, har ett inristat ringkors. Med på invigningen var även en av männen som en gång i tiden var med och byggde detta bårhus som nu bytt skepnad till museum.

Kyrkoherde Carl-Henrich Falkenberg välsignade museet som med sina gravstenar skall betraktas som ett sakralt rum, därefter fick besökarna försöka tränga sig in för att få en skymt av stenarna, men ett besök i museet när trängseln inte är så stor är nog att rekommendera om man vill uppleva stämningen, för egen del så tror jag att en dämpad medeltida kyrkomusik i bakgrunden skulle förhöja känslan ytterligare, men fint gjort var det, och stenarnas mönster framträdde väldigt tydligt i det satta släpljuset, ett ljus som för övrigt brukar användas för att lättare kunna upptäcka hällristningar.

Min upptäckardag i hembygen var till ända, jag hade fått lära mig ett och annat som jag inte kände till, så jag kan verkligen rekommendera alla som tror sig känna till det mesta om sin hembygd att göra en liknande resa, du kommer inte att bli besviken, avsätt en dag i sommar och återupptäck din hembygd, det är den värd.

Som parantes kan även nämnas att jag träffade på en gammal skolkamrat i Forshem som jag inte sett på 35 år, det mest häpnadsväckande var att vi kände igen varandra efter denna långa tid.

Arn-helg med liknande program kommer att anordnas den 13-14 juli och 7-8 september.