Under onsdagen var det premiär på årets nya attraktion hos Brattefors Gård och Lantkök, "Ynglingaspel" en medeltida variant av dagens svensexa. På medeltiden var detta ungdomens sista natt, och vad som hände efter detta spel på den tiden hade troligen resulterat i avrättning när protestantismen infördes i landet.

Anette Knutsson som driver gården fick idén till detta spel när hon läste Jan Guillous bok "Riket vid vägens slut", hon undersökte i litteraturen vad ynglingaspel egentligen var, en del var påhittat men troligen förekom en del av grenarna i spelet även under medeltiden, spjut, båge och yxa fanns säkert med.

Det var en strålande fin vårdag när ett hundratal personer samlats uppe på Brattefors Gård för att vara med om invigningen och det första "Ynglingaspelet". Gården Brattefors som ligger på historisk mark med Kinne-Klevas gamla kyrkoruin och kyrkogård bara ett stenkast bort, här låg troligen före kyrkan ett hednatempel och en hednisk begravningsplats, sägner om en forntida stad på Brattefors berättas än i våra dagar.

Brattefors turism erbjuder idag en mängd olika paketlösningar för konferenser, svensexor, möhippor mm, "Brattebanan", en aktivitetsbana för "vuxna" lekar är väldigt populär både sommar som vinter. Gårdens lantkök serverar mat i lantlig miljö under hela året, även julbord.

Här på Brattefors om någonstans på Kinnekulle kan en infödd och "hemmablind" Kinnekullebo verkligen uppleva och njuta av den underbara naturen och den enastående utsikten över nejden, helt enkelt en underskön plats vid bergets fot.

Före själva invigningen av spelen var det uppvisning i bågskytte, utsökta egentillverkade pilbågar av yppersta kvalité trakterades av män och kvinnor på ett ytterst skickligt sätt, pilarna trängdes i mitten av tavlan.

Med ett klämtande av klockan i stapeln på den gamla kyrkogården gjorde Jan Guillou entré, och över ängen kom riddaren Arn, gestaltad av Skara riddaren Glenn frost, i full galopp på sin häst. Arn höll sen invignings tal och överlämnade sitt svärd till "pennans riddare" Jan Guillou som med ett välriktat hugg klippte av det blågula bandet i porten till kyrkogården som tecken på att invigningen av "Ynglingaspelen" var genomförd.

Guillou hastade vidare då han denna dag av ute med ett stort mediauppbåd för att lansera en ny bok i Arns tecken. Guillou står bara för förordet i boken "I Arns fotspår" där han berättar om tillkomsten av romansviten. Boken som ges ut av piratförlaget, och är en vacker och påkostad foto- och faktabok i fyrfärg, om platserna ur tempelriddaren Arns värld. Fotografen Lennart Utgren fick idén till boken och åkte ut till de olika platserna och tog bilder under två års tid, dessa presenterades sen för Piratförlaget som nappade på idén. Boken innehåller också rekonstruktioner av byggnader och platser från medeltiden, dessa har utförts av illustratören Bo Södervall tillsammans med historikern Ragnar Sigsjö, vi hittar även målningar från Arns liv och texter om till exempel kyrkans makt, klosterlivet, vardagsliv, hantverk och handel, ätternas fejder, kunga- och krigsmakt, skrivna av författaren Dick Harrison. Kaj Wistbacka, som gjorde omslagen till Arn-trilogin, har i boken gjort en svit målningar ur Arns liv. Föga hade väl någon kunnat ana att Arn skulle bli något av en folkrörelse, och Guillou är mycket förvånad över det otroligt stora intresse som hans tempelriddare har skapat, intresset för Arn och hans värld verkar ha kommit för att stanna.

Iklädda ett vitt tygskynke kom så de första sju "ynglingarna" som skulle genomföra premiär spelet, de var Glenn Frost, som Arn, Johan Heden, Svenska Shell AB, Ingemar Williamsson, Lantmännen, Anders Eriksson, Ronnums Herrgård, Lars Ericson, Lundsbrunns Konferens & Kurort, Göran Cornelius, Götene/Lidköping Vänern Turist AB, Per Anders "Nöne" Gustafsson, Kinnekullehälsan Villa Lidköping. En gårdsvärdinna ledde de tävlade genom spelets olika grenar, yxa, spjut, påk på stång, stockryttare, klyva rovor, kappritt och bågskytte. De tävlade fick ute en som skulle döma vid tvister, sen fick de var sin korg att samla rovor i, förlorare i en gren fick mest rovor, den som hade minst rovor när spelet var tillända stod som vinnare. Tävlingen var individuell och man utsåg sin egen motståndare i de olika grenarna. Och trots att vissa moment till en början såg väldigt enkla ut så visade det sig att så var inte fallet, de tävlande fick kämpa tappert för att nå toppen prispallen och erövra den åtråvärda guldkronan som var första priset.

I vimlet av folk kände man igen en stor del av traktens turismetablissemang, några var klädda i medeltida kläder, bland annat de speciella Arn-guider som finns och som passade på att göra ett besök. Från en rykande gryta bjöds de besökande på en kopp soppa med dricka och tilltugg, den värmde i kapp med solens strålar denna undrbara vårdag.