När en skogsharehona väljer att para sig med den större fältharen kan det på sikt innebära att skogshararna helt försvinner som art. Det visar Carl-Gustaf Thulin vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, i sin avhandling.

Han har studerat den genetiska variationen inom och mellan de två nära besläktade men olika hararterna. Det visar sig att korsningen oftast består av att fältharehanarna parar sig med skogsharehonor och att honornas gener då förs över till fälthararna.

Skogshararnas arvsmassa tycks inte påverkas vid korsning med fälthare. En förklaring till varför skogharehonorna ofta väljer en fälthare är att denne är cirka 30 procent större än skogsharehanen. Honorna, som uppvaktas av en rad harhanar när hon är brunstig, boxas intensivt med sina beundrare och avgör troligen på detta sätt vilken hane hon anser vara mest duglig som partner. Finns det då en större fälthare i skaran av intresserade hanar har de mindre skogsharehanarna mindre chans att få para sig.

Skogharen invandrade straxt efter istiden för cirka 12 000 år sedan medan fältharen kom hit på 1800-talet. Idag minskar antalet skogsharar i stora delar av syd- och mellansverige och i vissa områden finns det inga kvar.

Artikeln publicerad i samförstånd med den populärvetenskapliga webbplatsen Vetskap.