Sandstensbyggenskap

De byggde mycket av sandsten förr, ty den förvittrade ej så fort som kalkstenen. Sandstenen går i dagen i stora stenbrott vid hellekis och Hönsäter och vid stranden, Råbäck. Många av de gamla vackra broarna och hamnpirerna är av huggna sandstenblock. Likaså är traktens grindstolpar är gjorda av huggna sandstensblock. En del svinhus är byggda av kalksten, en del av sandsten. Många gamla vackra hus är byggda av sandsten, såsom gamla telefonbyggnaden, stallet och flera andra hus på Blomberg. Där är också den gamla smedjan byggd av sandsten, fast den 1877 byggdes till med kalksten enligt Klas i Skärpingen, f. 1856. Hönsäters herrgård med dess omkring 1 m tjocka murar är av sandsten. Det är svårt att få ut vinterkylan om våren. Det vill gärna fukta. Sandstenen innehåller silikos, som är farlig för lungorna. Arbetarbostäder av sandsten vid Hellekis och Hönsäter. Gammal sandstensstuga vid Kärrgården, Hellekis, riven av Skånska Cementbolaget omkring 1942. 1940 var stugan ännu bebodd, fast den var utdömd. Det var ett gammalt hur, byggt av sandsten med djupa fönsternischer. Takhöjden var endast 197 cm. I rummet var det bra mörkt, därför att fönstren satt så djupt. Fönstret på långsidan var 72 x 72 cm: fyra rutor och stolpe i mitten. Gavelfönstret var 79 x 88. Väggarna var rappade och försedda med tapeter, men dessa hängde i trasor, och fukten dröp efter väggen. Förstugan var belagd med stenhällar och en brant stentrappa förde upp till den låga vinden. Sandstenen drar åt sig fukten. Karl Funke, f. 1867, arbetat i tegelbruket och kalkbränning, skildrade de gamla stenstugorna så: I de gamla stenstugorna av sandsten var det huggen sten på golvet runt väggarna och trägolv bara på mitten. Dessa golvhällar var av rödsten (kalksten). Det var fuktigt. Man gick inomhus i strumpsockor.
I de gamla stugorna fanns varken skafferi eller garderob eller något förvaringsrum. Ibland gjorde de jordkulor åt sig till förvaringsrum. Fru Hilma Undén, disponentfru på Gössäter, kom till orten 1894. Hon hade mycket att säga om de dåliga bostäderna, fuktiga av sandstenen. Folket vädrade heller inte ordentligt ut om sommaren, så bostäderna fick aldrig torka ut ordentligt. Somliga hade inga innanfönster. Det kunde regna in i stugorna. Många hade svårt att komma efter vatten. Numera renas Vänervatten uppe i allén, så att alla får vatten.

Skrämbo = kasernen på Hönsäter.

Fru Anna Pettersson, f. 1870, m.fl. berättade om det fruktansvärda stenruckel på Hönsäter, där det bodde 16 familjer, alunarbetare vid Hönsäters alunbruk och sedan kalkarbetare.
Huset kallades av folket "kasern", men det gick också under namnet "Skrämbo". Där fanns mycket väggohyra, och allting var svart inomhus. "Bå tak å vägga." Det var gränslöst på Hönsäter på den tiden. Det var kammarherre Skiöldebrand före brukspatron Skiöldebrand: "Arbetara hade det så dåligt då. En bodde ju så illa, så. Hamiltonarna hade det visst fattigt, men var nog mer intresserade för folket. Men den disponenten vi har nu nere på Hellekis, den är arbetaras vän (=Danielsen). Skrämbo var ett tvåvåningshus med ruckel till vedbodar och skräphögar på ena sidan. På andra sidan var en stor ful gård." Majestången på Hönsäter stod förr därsom Torget är nu. Nu är där stora träd, som dr. Nyström planterade.

Senare bebyggelse.

Då cementfabriken kom till 1891, började bebyggelsen i Falkängen med fyra familjer i vart hus med varsin ingång. 1912-13 tog Skånska Cementbolaget driften. Förr var det bara brunnar och Vänervatten. Men dispontent Nils Danielsen 1928-43 satte fart på ombyggnader och förbättringar. Då blev det vattenverk. En del bostäder fick WC. Kloakledningar leddes till sjön. Ålderdomshemmet byggdes av Hellekisbolaget, som alltså bar fattigvårdsbördan.

Järnspis.

Enligt smeden S. Hvass, Fullösa, f. 1873
I slutet av 1880-talet började järnspisar bli litet allmänna. Bolaget införde dem i bostäderna. Men somliga, som hade egna stugor, hade inte råd till det. De hade vanligen kvar sina stora spisgruvor med bakugn i muren. 1888 infördes järnspis i Svenssons torp på Österäng. Då byggde de om stugan.

Något om stugornas hyror.

Som kalkarbetare betalade Frans i Rakås, Råbäck, 25 kr om året för stuga med potatisland. Han hade ingen stat, men han fick plocka ris o.d. i skogen till ved, så mycket han ville. 1941 betalade Frans 70 kr om året i hyra och hade 27 kr i månad i pension.
Smeden Sanfrid Hvass, Gössäter, f. i Fullösa 1873.
Han talade om grovarbetare: hyvlare vid stenhuggeriet, ytterarbetare och järnvägsarbetare med tio timmars arbetstid och en timpenning på 90-talet på 15 öre. I regel hade stenhuggarna ackord. Dessa arbetare fick hyra bostad för 60 kr per år: rum och kök. För barrved fick de betala 6 kr famnen, men det var ej förbjudet att plocka ris och grenar. Hvass betecknade bostaden som billig.
I Husaby betalade änkan Ida Johansson, f. 1851, i början på 40-talet 50 kr per år. Hon hade detta villkor sedan litet inpå 1900-talet. Slutligen överförd till Husaby ålderdomshem.
50 kr betalade Axel Larssons far 1888 som kalkbrännare på Råbäck. Det var hyra till en rättare i Månstorp. Arrendatorns bodde i det stora rummet och delade köket. Rättarns bodde i lilla kammarn.

Till jämförelse: En bondgård i Kinne-Kleva.

Per-Månsgården, enligt lärarinnan Ester Gustafsson, Gössäter. Morföräldrahemmet = moderns barndomshem. Där var helt självhushåll. Bonden var arrendator hos prästen. I vardera ändan på stugan var det ett stort rum. Dessutom en kammare och ett kök. Garderob fanns inte. Kläderna hängdes på vinden. Skräddare och skomakare brukade komma och bo i hemmet.

Golvens behandling och beläggning.

Fin sand - vit mossa - granris.
Mor Anna Lisa Ström, f. 1851, Forshem.
"Förr gagnade de inte trasor utan torkade med vitemôss, som vax(växte) ute i môssa. De samlade vitemôss på hösten. Det var te samla tidit, så de fick'et torrt." Vitmossan torkades ute på vallar. Inne kunde den inte torka. Den förvarades sedan i säckar. Alla hem skördade vitmossa då, "men nu ä de ingen, som repar môss", sade den gamla 1941.
Torparen Alfred Svensson, Österäng, f. 1870:
I torpen samlades vitmossa, mest av barnen. Den togs helst på sensommarn, när mossan var vuxen, så lång och fin. Den torkades i solen. Sedan torkade de golven med den. Men mossan gagnades bara en gång. Den sög i sig det våta och kastades på komposten.
Hulda Karlsson, f. 1882, Nedre Vessla, Medelplana:
Hennes mor talade om fin sand och vitmossa till skurning. Men det förekom inte i Huldas eget hem.
Många berättade, att man skurade golv med sand och granrisviskor. Mor Anna Glad, torpardotter, Österäng, f. 1862, knekthustru: Taket i stugan skurades med grantvagor och "finer sand från sjön". Sanden ströddes på golvet. "Så doppa de tvaga i vatten å skura."

Granris ströddes på golven till söndag och helg.

Kocka-Karl, f. I Medelplana 1853.
De använde hackat granris till helgerna på Råbäcks herrgård. Kocka-Karls hustru var född i Forshem 1849. I hennes barndom omkring 1855 gick de med hackat granris till herrgården Helledal om lördagarna.
Fredrik i Friheten, Forshem, f. i fiskar-snickarhem 1868. På lördagar och helgaftnar hackades granris, men det ströddes inte på golvet förrän på söndag, tills de kom från kyrkan. Då skulle också söndagsmiddagen vara färdig. Ibland var det mor, som strödde ut riset, då hon var hemma för att koka maten. Ibland kunde det vara någon av pojkarna, som fick strö riset.
Mor Ström i Forshem 1851, gift i knekttorp:
De hade ett kök med stenhaller och ett rum med haller vid dörren och framför spisen. Var lördag skulle det hackas granris till golvet, men helst sopades det bort söndag kväll, ty annars blev det svårare att få bort det.
Granris i jägmästarhem på 1870-talet enligt mor Ström, som tjänte på Kvarntorp hos jägmästare, innan hon gifte sig i Forshem vid 25 års ålder. Hon var född 1851.
I herrgårdsköket på Törnsäter, Österplana, var det hackat granris på golvet och i förstugan, berättade mor Fast i Medelplana. Hon tror, att det också var granris i salen, men lade till: "De va la bara på jul."
Repa granris = skyldigheter för torp.
Hilda Gustafsson, Blomberg, f. 1881, Loftarebacken: Hennes farfarsmor skulle i början på 1800-talet bland torpets skyldigheter varje lördag repa granris till herrgårdens kök och stora sal.

««  Tillbaka till förra sidan