Den ursprunglige svenske tomten var alls inte någon mysfarbror. Han var snarstucken och hämndgirig om gårdens folk inte höll honom i ära. När det gällde maten var han noga med detaljerna. Gröt och gärna smörgås skulle sättas ut åtminstone till jul, men gärna varje helg. Grötskeden skulle vara av trä eller horn - absolut inte av metall. Fattades smörklicken tog han hämnd. Djuren kunde bli sjuka eller skörden dålig.

Gårdstomten i folktron var även en moralens väktare, som speglade sin tids värderingar. Slarv, lättja och supande tolererades inte. Lata drängar kunde få en örfil eller blir omkullslagna. Då var tomten oftast osynlig.

Av gårdens djur var hästarna tomtens favoriter. Tyckte han om en häst skötte han den omsorgsfullt. På sin älsklingshäst brukade han fläta svansen. Om bonden fann en av sina hästar svettig och slutkörd på morgonen, hade tomten hetsat den hela natten. Då kunde det t ex vara fel på färgen. Då var det bara att sälja hästen, om man ville vara vän med tomten. Om tomten trivdes på en gård hjälpte han till inte bara i fähusen och ute på fälten utan även i köket. Gick det bra för en gård och välståndet ökade sa man där fanns det tomte. Blev han däremot väldigt missnöjd kunde han flytta från gården. Den tomte vi möter i Viktor Rydbergs dikt är däremot en idyllisering av folktrons tomte.

Det var dock inte alla som ville ha tomte. Han kunde ju ställa till så mycket förtret. På höstarna drev det omkring "arbetslösa" tomtar, som ibland försökte muta sig till plats på en gård. En del blev nekade. Kyrkan ansåg att tomteinnehav stred mot första budet : "Du skall inga andra gudar hava jämte mig". Nitiska präster läste bort många tomtar, moderna ladugårdar gjorde resten.

Långt fram i vår egen tid har det funnits människor, som säger sig ha sett tomten. Han sägs vara stor som ett 4-5 års barn och klädd i grå kläder. Ibland har han röd luva eller en hatt. Jenny Nyströms hel rödklädda tomtar fanns aldrig i folktron.

Varifrån tomten kommer har det funnits flera olika föreställningar om. En del ansåg att tomten kommit ur ett ägg precis som en kyckling, andra trodde att han regnat ner från himlen vid syndafloden och andra åter att han var en av de gamla nu döda, som tidigare bott på gården.

Källor:
Schön, Ebbe: Älvor, vättar och andra väsen. 1996.

Mina läsare (och deras datorer) tillönskas GOD JUL och GOTT (virusfritt) NYTT ÅR !

««  Tillbaka till förra sidan