Runt om i vårt land ligger vikingatida guld- eller silverskatter begravda. Vissa skatter har möjligen grävts ner vid ofredstider. Men majoriteten av skatterna ska förmodligen kopplas till en kulturell tradition förbunden med vissa riter. Skatterna kan ses som en slags försäkring, de skulle markera, vårda och ge lycka för ägare och gård. Skatterna kunde, förmodligen i samband med vissa ritualer, bindas till den plats där de grävdes ner, t ex en gårdsplats, en gårdsgräns eller ett gravfält. Skatterna grävdes alltså ner för att ligga kvar och en stulen skatt betydde förlorad lycka och välgång för gård eller ägare. Guldskatterna är alltid starkt kopplade till gudar, myter, kungar och hjältar medan silverskatterna tycks sakna den kopplingen.

Arkeologen Torun Zachrisson vid Stockholms universitet, diskuterar i sin avhandling den mentalitet som förknippas med skatterna och de platser de finns på. Hon har koncentrerat sig på skatterna i Uppland och Gästrikland och har bl a använt sig av folkloristiskt källmaterial, från 1800-talet och bakåt, för att försöka hitta rimliga förklaringar till skatterna och deras roll. Runstenarna har hjälpt henne att förstå sammanhanget med skatterna.

– Skatterna och runstenarna har en gemensam nämnare, berättar hon, bl a placerades runstenarna enligt samma mönster som skatterna.

I avhandlingen målar hon upp en bild av det senvikingtida runstensresandet som också förklarar en speciell grupp av skatter, bestående av kärl och skålar som använts i den tidiga kyrkans tjänst.

Avhandlingens titel är Gård, gräns, gravfält. Sammanhang kring ädelmetalldepåer och runstenar från vikingatid och tidig medeltid i Uppland och Gästrikland.

Artikeln publicerad i samförstånd med den populärvetenskapliga webbplatsen Vetskap.

««  Tillbaka till förra sidan

Inrikes

Utrikes

Ekonomi

IDG - IT

Nyheter från DN via Nyhetsrubriker.com