|
|||||||||||
«« Till ettan «« Till nyhetsarkivet [ 011215 ] Hednisk häll kanske del av dopfunt
Strax utanför den västra kyrkmuren vid ruinen av Kinne-Kleva gamla kyrka ligger det en stor stenhäll med ett hål i mitten, denna häll har av tradition varit förknippad med den mytomspunna vikingastaden "Gillestad", vars ruiner kanske fortfarande vilar en liten bit ner i jorden.
Hällen skulle i forntiden ha varit placerad på stadens torg, och i hällens hål stod den så kallade "gudapålen" en offerpåle och föregångare till dagens midsommarstång.
Men har denna sten verkligen bara varit en offerhäll eller kan den ha haft en annan och kanske kristen funktion, mycket talar för detta.
Västergötland är det landskap som har kvar flest antal av medeltida dopfuntar, närmare bestämt 373 stycken. Dopfuntarna kom i huvudsak till under den romanska perioden (ca 1100 - 1250), i centrum av botten på cuppan (dopskålen) fanns det ett hål för att det helgade dopvattnet efter att det använts skulle rinna ner genom funtens fot och sen ut genom ett annat hål i ett fundament under foten och vidare ut under kyrkans golv.
Kan det vara denna fundamentsten med avrinningshål som nu finns utanför muren vid Kinne-Kleva, liknande stenhällar med hål finns på Sjogerstads och Regumatorps ödekyrkogårdar, är denna förmodade hednahäll istället en del av en dopfunt, det verkar inte helt otroligt.
Men samtidigt slås man av tanken att den kan ha haft bägge funktionerna, för om det redan fanns en stor stenhäll med ett hål i mitten när kyrkan byggdes och dopfunten skulle sättas på plats så faller det sig helt naturligt att man använde sig av denna, samtidigt satte man ju på ett effektivt sätt stopp för en hednisk tradition.
Enda chansen att få svar på denna fråga är om ytterligare en liknade sten hittas, antingen på dess rätta plats i golvet i ruinen av Kinne-Kleva gamla kyrkoruin, eller om man i framtiden kan lokalisera torget i Gillestad och hitta stenhällen där "gudapålen" en gång i forntiden kanske hade en central plats i staden.
Efter år 1250 förändrades dopsättet, mindre vatten gick åt och man slutade med att göra hål i dopfuntarna för att tappa ur vattnet, man använde sig nu istället av metallinsatser som var lätta att tömma ur.
|
|