Många ser buller som en fråga om ljudnivå. Men buller definieras egentligen som "oönskat ljud" oavsett nivå. En droppande kran som kan göra en galen, det är också en sorts buller.

Kjell Holmberg vid Arbetslivsinstitutet i Umeå har nyligen doktorerat på mätning av buller. I samarbete med Arbetslivsinstitutets psykologer försöker han hitta mätmetoder som bättre avspeglar hur mycket man störs av ett oönskat ljud. Det handlar om att kombinera mätinstrumentens uppgifter om frekvens och ljudnivå med någon sorts mått på hur störande olika ljud upplevs.

Enligt Kjell Holmberg ger själva ljudnivån mindre än halva förklaringen till varför ett visst ljud upplevs som störande. Resten beror på många olika faktorer.

En ljudnivå som varierar mycket kan vara störande (en skrivare som går hela tiden känns mer störande än en som bara går igång då och då).

Ett buller som innehåller en eller flera toner stör mer än ett buller med jämnare frekvensfördelning.

Ett ljud man väntat sig stör mindre än ett oväntat ljud, och ett ljud man kan kontrollera stör mindre än ett man inte kan kontrollera (skrivarens ljud är mer acceptabelt när man själv beställt utskriften).

Ett ljud vars källa man accepterar stör mindre än ett som man tycker är onödigt (om man bor invid Bromma flygplats och arbetar där, så störs man mindre av dess ljud än om man tycker flygplatsen borde läggas ner). Betydelsebärande ljud är mer störande än icke betydelsebärande (ett allmänt mummel i rummet stör mindre än röster vars ord man kan urskilja). Även den personliga dagsformen spelar in: är man nedsatt av till exempel trötthet, huvudvärk eller stress, så störs man mer än normalt av oönskade ljud i omgivningen.

Artikeln publicerad i samförstånd med den populärvetenskapliga webbplatsen Vetskap.

««  Tillbaka till förra sidan