Isen låg fortfarande tjock över Mellansverige, när de första västgötarna levde i trakten av Hornborga för omkring 9000 år sedan. Redskap av flinta från västgötabergen från denna tid har påträffats. När de första människorna nådde våra trakter var klimatet rätt bistert, men förbättrades efterhand och så småningom bredde ett milt klimat ut sig och stora ädellövskogar fanns. Människorna bodde främst vid sjöar och vattendrag. En av de tätaste ansamlingarna av stenåldersboplatser fanns vid Hornborgasjön och längs Flian och vid sammanflödet Lidan-Flian.

Västergötland skiljer sig i sin stenåldersbebyggelse från övriga delen av landet genom den stora koncentrationen av gånggrifter. Man har antagit att bördigheten och det rika djurlivet gav möjlighet att skapa dessa monumentala byggnadsverk. Landskapet har landets största hällkista; den ligger i Södra Härene.

Fröslundasköldarna från bronsåldern var synnerligen dyrbara föremål, som vittnar om högt välstånd i landskapets norra delar och denna rika kultur fortsätter under järnåldern. Västgötarna hade goda kontakter med romarriket, vilket framgår av den stora mängden föremål som hittats vid utgrävningar.

Under de första århundradena efter Kristus inträdde en klimatförändring - ibland kallad fimbulvintern. (fornisl. fimbulvetr, av fimbul- sannolikt i betydelsen 'jätte-' och vetr 'vinter' enl Nationalencyklopedin). Det finns få arkeologiska fynd från denna tid och man tror att befolkningen minskade. Troligtvis nådde den Julianska pesten på 500-talet även hit till Sverige.

Västergötland har få runstenar (129) jämfört med Uppland som har ungefär 1200. De flesta andra svenska landskap har emellertid endast ett tiotal var.

Vid slutet av järnåldern - början av medeltiden inträdde en ny högkonjunktur och på 1000-talet tog kyrkbyggandet fart. Hela medeltiden pågick i Västergötland maktkamp mellan olika kungaätter, den erikska och den sverkerska ätten. Danmark var i hög grad inblandat i dessa många krig. Sannolikt började landskapets olika hövdingar och småkungar göra anspråk på varandras landområden redan under järnåldern.

Västergötland kristnades betydligt tidigare än landskapen i Svealand och det var med hjälp av modeller från den kyrkliga administrationen, som vi fick tronpretendenter som gjorde anspråk på makten över både svear och götar. Något enhetligt "Sverige" fanns inte. Att svearna underkuvade götarna på 500-talet och skapade Sverige får hänföras till en av Svealandsmyterna. Inte heller på Birger Jarls tid fanns någon verklig centralmakt koncentrerad till Stockholm, som Birger sägs ha grundat. Det var inte förrän med Gustav Vasa som en sådan började ta form.

Källor:
Flink, Gerhard: Arkeologi i Skaraborg. 1989

Ann-Mari Östberg

««  Tillbaka till förra sidan