Läste i veckan att man på något ställe i Sverige kanske måste börja sortera sina sopor för att få bo kvar i sin lägenhet. Det vill säga, sortera soporna så som fastighetsbolaget bestämt annars åker du ut. Utslängd och förnedrad, ungefär som de sopor man inte kunnat hantera på rätt sätt. Visst låter det väl en aning drastiskt men ingenting förvånar längre med denna
hotfulla vär(l)d.

Vad detta skulle innebära rent konkret hade man inte fått riktigt klart för sig men en sisådär tio olika kärl skulle man hålla reda om man ville fortsätta som hyresgäst i kåken! Den som av någon anledning kom att missköta detta förtroende skulle alltså kunna kastas ut på gatan. Var denne någon skulle hamna framkom inte, men kanske i kärlet för "Förbrukat förtroende" eller varför inte i "Osorterande hyresgäster"?

När jag pratade med mina grannar om detta då vi blev stående vid vår sopstation häromdagen säger någon:
  -Ja, men detta att sortera sina sopor är väl alldeles utmärkt. Det kan väl inte vara så svårt att placera överblivna kartonger och glasflaskor där de hör hemma?
  -Nä, inte är det speciellt svårt, om man nu klargjort vad som egentligen gäller, påpekar en annan.
Jag vet väl hur det kan vara här ibland: skall man lägga det tomma mjölkpaketet i kärlet märkt "Papper"? Eller kanske skall det läggas i "Förpackningar"? Näe, det är nog meningen att det skall läggas i "Brännbart", eller varför inte i "Kartonger och wellpapp". För säkerhets skull kastar man eländet i "Grovsopor", där gör det väl i alla fall ingen skada.

  -Jag lägger mina mjölkpaket i "Papper" säger den ena grannen.
  -Jaså, gör du det säger grannen ovanpå, jag slänger mina i "Förpackningar" för så stod det i broschyren vi fick.
  -Jag förvarar några av påsarna i städskåpet, de får inte plats under diskbänken, men det är inga problem för dammsugaren har jag ställt på toaletten, påpekar husets "ordningsman" som bor i D-uppgången.
  -Jäklar, säger en av farbröderna på tredje våning, nu hivade jag ner ett par plåtburkar i kärlet för brännbart. Ni såg väl att jag gjorde det av misstag fortsätter han med orolig min. Säg inget till vicevärden för jag vill inte bli vräkt, skämtar han.

Det är då minnet dyker upp och påminner om hur det var för många år sedan då man med ungdomlig entusiasm skulle sortera sopor. Fyra olika soptunnor placerades ut, alla noggrant märkta med fina klisteretiketter som tydligt talade om vad som skulle läggas i varje plasttunna. Fyrfärgsbroschyrer som beskrev vikten av att sortera soporna damp ner i brevlådan.

Lokaltidningen gjorde stort reportage och intervjuade ett antal invånare i sta´n som alla var odelat positiva till den nya trenden. Kommunens miljöchef gjorde uttalande som "detta är det stora steget mot ett hållbarare samhälle" eller "om vi alla hjälps åt kommer våra barn att få växa upp utan en massa gifter" och allt vad som brukar sägas i dessa sammanhang.

Slängde man av misstag ner en soppåse i fel tunna kunde man med skammens rodnad på kinderna få kasta sig ner i bingen och hämta upp påsen igen. Och det slog aldrig fel, kvarterets elake Måns fanns som vanligt i närheten då nånting jäklades.
  -Jaså du, har du inte råd att köpa mat utan måste äta rester numera, kunde han vräka ur sig samtidigt som han belåtet marscherade förbi med sin folkilskne doberman.
Man fick tacka sin skapare om inte hundj- högg en i vaden. Det mest irriterande var att dagen efter få se sopbilen tömma alla fyra tunnorna i samma container! Och inte nog med det, det var elake Måns som körde sopbilen! Och så höll det på månad efter månad.

Efter detta var det inte mycket bevänt med sopsorteringen, i alla fall inte för min del. Hade jag haft den där hyresvärden jag läste om hade jag snart suttit på gatan med hela bohaget. Man borde kanske förbereda sig mentalt på att den dan kommer då det inte hjälper att protestera mot tidens nymodigheter eller nödvändigheter. Och det är klart, tänker man efter så är det naturligtvis inte fel att ge miljön en hjälpande hand. Vi skall väl förhoppningsvis finnas till på denna misshandlade planet ännu en tid. Om nu inte alla världskonflikter ser till att för alltid gör jorden till ett rykande inferno.

Nä, någon domedagsprofet vill jag inte vara, det räcker med att oja sig över hur besvärligt det är att sortera soporna.

Ronny Carlsson
Lidköping

««  Tillbaka till förra sidan